Veckan som gått

Det har varit mycket tankar och funderingar om allt mellan himmel och jord denna vecka. Att träffa Mattias var som ni förstår en stor befrielse. När jag ser tillbaka på träffen med Mattias så här i efterhand så märker jag att just få prata med någon som förstår, är den bästa medicin som en anhörig kan få. Det både stärker och bygger upp sjävförtroendet och den muren jag byggt upp utåt blev en meter lägre och jag känner att jag blev yterligare lite mer öppen. Detta kände jag framför allt i går när jag var hem till min faste och det kom en vänn till henne som har en kusin som har Alzheimers. Jag fasnade och uppetog deras tide i över en timme då vi satt och pratade om detta. Jag märkte att hon oxå kände att det var skönt att få prata om detta med någon som upplever samma sak.

Jag satt i dag och tänkte på allt roligt min älskade dotter sagt och gjort...
Det började med i går kväll då vi var på toa samtidigt och jag stod och kissa sammtidigt som henne och hon utbrister när jag är klar. Men pappa du måste ju ta och torka din snopp. Jag visste inte vad jag skulle säga eller vilket håll jag skulle titta åt, skrattet kom ganska omgående fast jag försökte hålla mig..


Sen har jag en stark händelse när hon var liten och vi var och handlade i affären. Vi var klara och på väg till kassan och Linda säger stanna, och jag stannar kundvagnen som Amanda står i var på hon ramlar baklänges och sätter sig på en chipspåse som naturligtvis smäller i högansky. Det bara yr chips runt oss och alla som står i kassorna vänder sig om och stirrar på oss. Jag höll på att skämmas i hjäl.. Men det är roligt att tänka tillbaka på så här i efterhand när man är lite ur gängorna.

Mattias gav mej en god idé som vi pratade om som jag tror att jag oxå ska göra.. Att bara skriva ner dom 10 roligaste händelserna rörande min pappa som jag upplevt. Då kan man ta fram dessa och tänka tillbaka på dessa och bli lite gladare om man känner sig nere dessutom är det något jag berätta för mina barn när dom blir lite större så dom får veta hur farfar var när han var frisk. Jag vill ju oxå att mina barn ska få veta hur farfar var och hur mycket han betyder för mig.

Ha det jätte bra och ursäckta att jag inte bloggat på några dagar men ibland blir det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0