Jaha då bär det av till jobbet och jobba sedan är det demens mässan som gäller. Hoppas jag klarar av intrevjuerna utan tårar men det tror jag iallafall. Det kan vara svårt att parata om sin pappa men lättare att skriva ibland. det löser sig som min pappa alltid sa.
Efter mässan så blir det nog snabbt hem och kolla hockey tror jag .
Under förra inlägget fick jag en komentar så jag nästan börja gråta. En barndoms vän som heter Jenny har skrivit så fint så jag blev aldeles tårögd. De var ett tag sen vi sågs men i bland så tänker jag på dej oxå de ska du veta tjejen. Men hur kan man välja å vara kvar i fjollträsk när man kan bo i Dalarna;)

Nej nu är det mässan och ikväll så bloggar jag och berättar hur intervjuerna gått och om det blir å vara med i någon tidning;) Kramar på er...