Idag har jag varit på styrelsemöte med Leksands demensförening. Jag och Beth satt och pratade i bilen hem. Det är ju så mycket man skulle vilja gör för dom anhöriga och dom sjuka. Tänk om man bara kunde få lite företag att sponsra med lite pengar. Det behövs igentligen inte mycket. Om vi fick ine någon tusenlapp så skulle vi kunna göra en utflyckt extra. Bara att få göra en utflyckt med anhöriga och dom drabbade betyder så mycket. Att bara få prata av sig och umgås med likasinnade. Och vara med andra som har samma problem.
Tänk er själva att ta hand om en t.ex Alzheimers sjuk dygnet runt som varken kan klä sig eller gå på toa själv. Och har du då inte ögonen med dej då kanske olyckan är framme och den personen gör på sig. Du blir en vårdare istället för make eller maka.


Vill ni se bilderna från inbrottet skrolla ner...