Behöver skriva av mej en stund....

Tänk om pappa hade varit frisk. Jag saknar dig som du var förr. Blotta tanken av att behöva sätta dig på hemmet  gör mig så ledsen. Jag vet att den dagen kommer närmare och närmare. Det känns jobbigt och frustrernade att man inte kan göra något åt det. Jag lever på minnena som du gett mig i min ungdom och din sjukdom får man acceptera.

Tänker ofta tillbaka på när vi gick i skogen på hösten och vinterhalvåret och jagade. Det var inte jakten som var det viktiga utan det var när vi stannade till och du tog fram stekpannan. Vi gjorde upp en eld och stekte sidfläsk. Vi sa inte mycket vi bara satt där och njöt.
Man lysnade på ljuden från fåglarna, snön som föll från träden och elden som sprakade.

Jag skulle kunna ge allt för att få uppleva den stunden igen.