De var ett tag sen jag satt och bloggade. Det har varit lite mkt i skallen på slutet. Sitter och tittar ut på regnet som bara öser ner utanför fönstret. Lite små tråkigt men snön försvinner ju i allafall. I torsdags träffade jag Mattias med sin bror och en kille från Gagnef som heter Alexander. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, Om våra problem och det som känns jobbigt som anhörig. Det är precis en sån medicin man behöver ibland. Vi kommer att fortsätta tillsammans och träffas och bara prata och hitta på saker tillsammans. För Vi skulle ju kunna hitta på så mycket skoj. Är ni fler ungdomar som har en mamma eller pappa som har demens och skulle behöva prata av sig och vara med i våran lilla gemenskap så får ni jätte gärna vara med. Vi hoppas ju starkat att vi kan starta något som hjälper oss unga anhöriga och att vi kan hjälpa varandra. Jag har levt i detta nu så jag vet att det ända som hjälper är att prata om det. och det kanske lättare att prata om det tillsammans med någon som sitter i samma sitts istället för någon annan.

Om ni är intresserade att haka på så kan ni ju maila eller flika in med en komentar. Vi ska försöka att träffas den 16 april nästa gång... Så fortsätning följer om detta..