Det har varit en givande dag på mötet med våra politiker. Jag hoppas bara att dom tog till sig av våra upplevelser och våra förslag kring allt detta. Jag och min bror tog tillfället i akt och gick upp och pressenterade oss på scenen och ställde våra frågor där. När jag satt där och lyssnade på vad folk tycker och tänker så tänkte jag. Hur många av dessa människor får stöd och hjälp från Anhörig stöd eller någon närståeende? Jag lever ju själv i samma situation och vet att om man vill ha hjälp och stöd så måste du finna det själv många gånger. Det är inte alla som har haft det så bra som jag! Jag har mitt stöd i från kompisar och andra personer som sitter i samma situation som mig som jag träffat på träffar och cirklar. Jag vet ju hur påfrestande det är att vara anhörig och man stänger inne allt. Jag hoppas att jag kan hjälpa fler människor i demens föreningen.


Jag har väldigt mycket tankar kring pappa just nu och det är varje dag som går. Det har varit jätte mycket i min lilla skalle som far omkring. Jag försöker då hela tiden tänka tillbaka på de fina minnen jag har från min barndom för att få lite glädje i tillvaron men det slutar ofta med hur ska detta sluta. Efter att jag toga hand om min pappa i måndags så var jag helt förvirrad och tankarna snurrade. Jag kramade om min sambo och tårarna kom. Hon höll om mig hårt och jag kände hur älskad jag var. det var precis det jag behövde den stunden. Jag har ju min familj iallafall och mina barn är friska.