Det liv som jag har kan var svårt ibland  ocht nu är en sån tid. Nu är jag där igen att jag bara behöver skriva. Tankar na bara kommer och man behöver få ut det på nått vis. Varför? Hur hade det sett ut om detta inte hade hänt? saknaden är så stor. Det är tur att jag har min familj och mina älskade barn. om jag kunnde skulle jag plocka ner månen åt dom. Amanda ville att jag skulle köpa månen i söndags. Om jag bara kunde så skulle hon få den.

Det var ju nu jag hade velat att mina barn jag och farfar skulle fiskat och jag skulle lära dom det. Istället får jag bara berätta om hur det var när farfar och jag  fiskade och jag  får berätta och lära dom göra sälgpipor precis som pappa lärde mig. Min uppväxt har fått en annan betydelse för mig idag. Det är så starka känslor i kroppen som bubblar upp  och bara vill ut. Ni som har föräldrar som är friska ta vara på dom och passa på och ta vara på tiden med dom. Hur mycket man ändå tyckte att pappa var jobbig och dryg när man var yngre så fattas han mig nu. När han vart sjuk var det bara pinsamt och jag viste inte alls hur jag skulle uppträda för min kompisar för pappa var ju pinsam. I dag saknar jag pappa som alltid fanns vid svåra situationer. Idag är jag Killen som hjälper min mor när något ska bäras eller något praktiskt ska göras.

Vet ni att detta är en befrielsa att få skriva.. Nu har jag fått suttit och skrivit av mig en stund och tankar har snurrat och tårar har runnit men jag mår så mycket bättre efteråt.. Det är som en befrielse känsla kommer över mig efteråt.....'