Skyndar mig att göra ett inlägg melan smällarna utanfö fönstret. Idag är mamma på Edshultgården och hälsar på pappa. Dom skulle grilla där idag om det nu blir nått i regnet. Jag själv bara jobbar och är lite för trött för att åka dit. Nu en vecka efter jag fick mottaga vitsippepriset får jag fortfarande gratulationer för detta fina pris. Det blir mer och mer folk som hör av sig med demens drabbade i sin närhet. Jag är mycket glad att folk vågar stanna och prata med mig om detta. Jag har saknat stunderna med pappa meroch mer ju närmare sommaren vi kommit men jag upplever dom som minnen istället. Jag och mina barn har varit ute och fiskat och jag har lärt dom hålla i spöt själva. Jag va fruktansvärt stolt när vi var i väg en dag förra veckan och jag satt bara och beundrade dom på en sten medans dom fiskade.
Jag jobbar på med projektet som jag villl genomföra men nu väntar vi bara på en kille som skal titta på det och se hur vi ska genomföra det. Jag öppnar min mailbox varje dag med förvantan och hoppas att han ska ha mailat mig. Jag vet att han har fullt upp och det kan ta lite tid, En tid som jag kanske inte har kvar att vinka på. Ni kommer att förstå sen när jag ser att det är genomförbart. Hoppas ni alla har tagit hand om er och att ni hft fina sköna dagar i sommarvämen...


En liten ros till personalen på pärlan (Dagverksamheten på Edshultgården)
Ni gör ett underbart jobb! Ni har en fantastisk kunskap och ni kan verkligen ta hand om dementa och aktivera dom...
Tusen tack för att ni finns!