God morgon på er! Igår var det full fart på jobbet och vi pyltade på allt som skulle göras. På vår kaffer raster pratade vi om fiske så man blev alldeles sjuk och fiske sugen så det kröp i kroppen. Jag var ju själv tvungen att berätta om när vi var och fiskade öring när jag var en lite pjuk-larv. Vi rodde ut på sjön pappa, mamma och jag. Pappa knöt på tre flugor efter varandra på mitt kastspö så rodde vi drag så. Fast med fluga då.. Plötsligt efter en lite stund så hugger det. Jag börjar sakta veva in, det var tungt och jobbigt för en liten parvell som jag. Tillslut fick jag in den till båten. Pappa lyfte i öringen i båten och jag skricker: -det sitter en till på! Pappa lyfter iden oxå var på jag ser att det sitter även tredje på, på tredje flugan! Vi lyfter i den oxå. Japp Jag fick tre laxöringar på samma spö och samma hugg. Det var en otrolig kväll men ni kan aldrig gissa vad som hände sen. Det vart för mycket spänning för en liten kille som mej då. Jag fick ont i huvudet sådan spänningshuvudvärk så det var bara att åka hem och pappa och mamma som tyckte det skulle bli så kul att fiska mer. Men så vart det inte, Det vara bara jag som fick fisk den dagen och dom fick vara nöjd med det och åka hem och bädda ner mig.  Jag kan verkligen sakna fisket med pappa och hur vi kunde sitta tysta i båten i flera timmar och titta på ett flöte. Det ända man sa i mellan åt var: -Får du nått? Det är som Beth sa i komentaren under här att man måste ta vara på  tiden med sina barn för denna tid kommer inte tillbaka. Det är klart att det är så och det är klart att jag vill ge mina barn allt det min pappa gav mig och det ska jag göra. Vi får hoppas att min tjejer inte blir lika fisketokig som pappa då ser Linda aldrig oss hemma. Hon gnäller redan nu när jag är ute och fiskar;)

Men en sak är säker pappa min och jag är rätt lika vi vill sitta på morgonen och fundera lite med en kaffekopp i näven innan dagen drar i gång! Ikväll eller i morgon så tänkte jag berätta lite om skoteråkning och brända stövlar tror jag iallafall. Vi hörs!




Detta är ett minne som inte kommer att glömmas. Amanda med sin kusin Emma...