En kompis och jag

Jag och en kompis satt och pratade i går hemma här.  vi pratade sjukdomar och hur jobbigt det är. Vi kom in på att det faktiskt är så att man mister ju personen som har en demenssjukdom även om den finns kvar kropsligt. Min kompis är mycket förstående och lyssnade på mig så jag fick prata av mig lite sen fick hon berätta om sin pappa och hans canser. Jag såg att det nog var skönt att få berätta och prata om det även om han dog. Det är tufft med alla sjukdommar som finns och ökar. Vi prata just om det. När jag var liten så så känns det som det var mindre sjukdommar eller var man mindre medveten eller kanske man inte prata lika öppet om det då?

Jaja nu är det jobb som gäller igen och inte sitta här och fundera!
Ha det bra nu alla vänner och läsare

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0