Jag har hört så mycket när jag nu har varit runt och berättat om livet som anhörig och hur tufft det kan vara. Tänk er att komma till läkaren och inte bli trodd eller att man själv som anhörig inte vill acceptera sjukdomen. Det finns så mycket jag skulle vilja göra för dessa familjer som blivit drabbade. Få dom att förstå att dom är inte ensamma och att det är inget att skämmas för. Jag skulle vilja kunna hjälpa dom att orka strida för sin sjuke i familjen. Tänk bara att inte bli trodd det är tufft nog som det är att försöka handskas med situationen. Jag hoppas och tror att det ska bli bättre i fratiden då demens bara ökar och ökar i samhellet och det går ner i åldrarna. Om Jag själv kunde gå till läkaren och ta ett prov som kunde visa om jag skulle få demens av något slag inom en snar framtid så skulle jag inte vilja veta något. Jag vill leva i nuét och inte behöva oroa mig för hur det ska bli om 5 eller 10 år.

Jag hoppas att jag skall kunna hjälpa till att göra tillvaron lite lättare för drabbade på något vis. Ta vara på varandra man vet inte hur morgondagen ser ut...