Drömmar

Godmorgon!

Sitter här med kaffekoppen och tittar ut i det frostklädda landskapet och drömmer mig bort ett slag. Jag har en dröm som jag och min bror har jobbat hårt med de senaste veckorna men vi kommer ingen stans. Varför ska saker vara så svåra att genom föra?
I dag ska vi träffa Dala demokraten och göra ett repotage som jag hoppas ska bli bra. Jag har lite funderingar om vi ska gå ut med våran dröm där. Det är ju så att det finns en sak som hjälpt mig mycket i mitt tänkande och gjort mig bered på vad som skulle komma gällande pappa och den grejen skulle jag vilja förnya. Det är ju bara det att det ska kosta så mycket pengar så en vanlig svensson som jag skulle ju kanpast ha råd. Även om jag vill.
Att få drömmar till verklighet är aldrig lätt det vet jag ju och att dom ofta krossas har jag förstått men varför kunde vi inte få genomföra detta när jag vet att det skulle kunna hjälpa andra.

Saknaden av pappa har den senaste tiden varit enorm och tankarna har spelat min kropp ett spratt. I går satt jag och tänkte varför just min pappa mina kompisars pappor har det ju bra och dom är med när vi hänger ihop. Men min pappa han ska bara leva som han gör. Han är ju glad men det är ju oxå det enda. Det ska bli skönt att få vara med brorsan idag och liva upp stämmningen i dag. Han är som ett berg som man kan vila sig imot när det är tungt, Ett berg som aldrig ger vika.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack för de fina orden.



Man stöttar så gott man kan

Men ibland så brister det även för ett berg.

Ingen mänsklig varelse orkar med (ursäkta uttrycket)en sån he-tes anhörigsjukdom.Jag hoppas att alla som har denna sjukdom i släkten ställer upp och hjälper berörda parter, för den som (fult ord) "vårdar" sin make/maka har fullt upp med detta.Så en uppmaning : stötta varandra.

Bara en liten fråga som : hur mår du, kan få en att orka kämpa vidare.



Tack brorsan för all stöttning.



Thomas

2011-10-11 @ 15:12:57
Postat av: Anonym

Att sätta ord på sina känslor när känslorna är ofattbara är något av det svåraste som finns. Dessutom brukar "folk" inte våga göra det. Men de som gör de - säger eller skriver orden - hjälper andra att känna igen sig. Tack för att ni vågar !

Drömmar kan bli verklighet - o jag hoppas att det kan få bli det i det här fallet.



Kram på Er båda



från Beth

2011-10-12 @ 21:30:05
Postat av: Marie

Hej Tobias och Thomas!

Jag vill bara säga att ni och era familjer finns i mitt hjärta. Och Tobias, tack för att du delar med dig!



Hälsningar från Marie (Rose-Maries kusin)

2011-10-19 @ 22:22:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0