jaha...

Ja ni är lite i en chock! Jag har fått ett besked som jag inte ville ha. Nu börjar jag trötna på allt tragiskat som vi har i denna släkt. Jag satt igår och tårarna rann jag ängnade mång tankar till en speciell person. Varför ska allt bli så tungt. jag blir så fruktansvärt frustrerad.......... ååhhhhhhhhhhhhhhh

Kommentarer
Postat av: maria

Hej, hittade din blogg idag och läste lite om din pappa..........En sån tragisk sjukdom som även min mamma drabbades av. Mamma var talabar in det .Hon kände igen oss men kunde blanda ihop oss med sina föräldrar. Hon otroligt benskör och i hennes dödsattest stod det att hennes dödsorsak var alzheimers och en obehandlad fraktur. Läkarna nekade att skicka henne på rön tgen efter ett fall. Mamma GICK 5 veckor med en bruten höft...Hon skrek vid varje steg-sen fick vi nog och man bekräftade att hon åter hade ett brott. Den personal som jobbade närmast mamma hade vi mer än fullt för troende för- de var bäst-läkarna var så långt ifrån verksamheten och visste egentligen ingenting om patienterna eller undersköterskornas uppfattningar om saker och ting. Mamma dog i feb 2011 och hennes syster 5 dagar senare-hon var dock helt klar i huvudet och jag tror hon inte ville lämna jorden innan sin syster.Kan säga att det var en tuff tid-moster hade ingen egen familj så vi hade 2 dödsbon att ta reda på hade en stor gemensam begravning för systrarna -fint men så tungt....Fortsätt kämpa för din pappa-det krävs för att våra gamla sjuka ska få det så bra som möjligt!

2013-01-04 @ 10:51:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0