Torsdag och veckan lider mot sitt slut. Jag börjar känna mig trött och lite sliten efter magsjukan som härjar här hamma hos oss. Jag har dock klarat mig. peppar peppar ta i trä.
Idag har jag och min bror tackat ja till att föreläsa i Jönköping ´den 28 Februari. Så den 22 och den 28 Februari är vi ute och föreläser.
Den 22 Februari är vi i Mora i samlingssalen i saxnäs äldreboende kl 18.00
Anmälan senast den 20\2 . Fri Entre.
Anmälan till Lena Broman på [email protected]

Jag har inte hunnit med så mycket denna vecka då barnen måste ha sin tid och Linda har varit så dålig. Så jag måste säga att det har gått i ett. Jag hade velat sjunkit ner en stund vi datorn och surfat lite och funderat lite kring demens och lite mer kring pappa. Att sitta här och läsa om hur andra upplever det  ger mycket bra tankar även om det skär i en och man blir väldigt ledsen.
Jag har många gånger velat veta mer om pappa och hur han hade det som barn. Jag vet ganska mycket men jag hade gärna vetat mer. Som liten älskade jag att krypa upp i farmors eller farfars knä och lysnna på historier hur det var när pappa var liten. Idag är saknaden så stor och inget kan fylla pappas tomrum man förstår aldrig hur mycket man älsakr en människa innan det är försent. Att säga det till pappa idag gör varken från eller till. Även om jag ofta säger det men jag ser på honom att han inte förstår vad jag menar. Jag hoppas bara att han inte gick och oroade sig över sin sjukdom. Idag tror jag att han har det bra där han är i sin egen lilla värld även om jag inte tycker att det är ett liv en 66 åring ska leva...

Saknar dej pappa...