Idag kommer det lite grabbar och sätter igång med att bygga ny brokvist åt oss här hemma. det har jag väntat på en tag så jag är jätt glad för det. Tyvär måste man ju själv åka och jobba, har en del stolar som måste målas i dag för dom måste vara klara i morgon. Har haft högvarv på skallen denna vecka så man får lov att tänka att man ska ta en dag i taget. Mycket kretsar kring pappa och mamma. jag vill ju att båda ska ha det så bra som möjligt. Att känna att mamma kan koppla av ordentligt. I morgon ska min kära bror följa med pappa till falu lassaret och röntga pappa.  vi får hoppas att det funkar bra utan krångel, det är ju inte så lätt att få pappa att lyssna och göra som man vill. Men det går nog bra hoppas jag. Jag satt i går och drömde mig bort i soffan till dom dagar då pappa var frisk. Det var en tid som var underbar med jakt och fiske. Att sitta och tänka på det var som en befrielse men det rev oxå upp djupa sår i mig.

Nej nu ska jag ut och flytta lite vindskivor och sedan bär det av till jobbet!

Att vara snäll mot den man älskar och göra det oförutsägbara. det är lite som att lägg ved på brasan varje dag. Äh jag ska förklara. Jág tycker om att vara lite romantisk och kanske göma en lapp någonstans som jag vet att Linda hittar, som i hennes plånbok och på lappen står det kanse jag älskar dej eller tänker på dej. Man vet aldrig hur länge man har varandra och man ska inte ta något för givet här i livet. Mycket tänk beror ju på allt kring pappa och så. Men jag vill verkligen visa att man älskar en person och kanske påminna henne om detta på lite kul sätt. Jag är med och skapar mina barns minnen. I går bad Linda mig att gå och fixa något gott. Ja tänkte jag det ska jag göra. Så jag gick ut och bakade. Något som är det värsta jag vet. Så när det var klart kom jag in med en tårta med maräng och chocklad bottnar. inte snygg men jag gjorde det för Lindas skull. Hur många skulle göra det? Vem vet det kanske våra barn kommer att minnas. Morsan bad om nått gott och våran tokiga pappa gick ut och bakade en tårta:)

Med detta tycker jag att man ska visa sin uppskattning mer än man gör. Livet är för kort för att gör mistag som att at varandra för givet!.. 
Ta hand om varandra...

Det har varit en givande dag på mötet med våra politiker. Jag hoppas bara att dom tog till sig av våra upplevelser och våra förslag kring allt detta. Jag och min bror tog tillfället i akt och gick upp och pressenterade oss på scenen och ställde våra frågor där. När jag satt där och lyssnade på vad folk tycker och tänker så tänkte jag. Hur många av dessa människor får stöd och hjälp från Anhörig stöd eller någon närståeende? Jag lever ju själv i samma situation och vet att om man vill ha hjälp och stöd så måste du finna det själv många gånger. Det är inte alla som har haft det så bra som jag! Jag har mitt stöd i från kompisar och andra personer som sitter i samma situation som mig som jag träffat på träffar och cirklar. Jag vet ju hur påfrestande det är att vara anhörig och man stänger inne allt. Jag hoppas att jag kan hjälpa fler människor i demens föreningen.


Jag har väldigt mycket tankar kring pappa just nu och det är varje dag som går. Det har varit jätte mycket i min lilla skalle som far omkring. Jag försöker då hela tiden tänka tillbaka på de fina minnen jag har från min barndom för att få lite glädje i tillvaron men det slutar ofta med hur ska detta sluta. Efter att jag toga hand om min pappa i måndags så var jag helt förvirrad och tankarna snurrade. Jag kramade om min sambo och tårarna kom. Hon höll om mig hårt och jag kände hur älskad jag var. det var precis det jag behövde den stunden. Jag har ju min familj iallafall och mina barn är friska.