Jaha det har inte hunnits med så mkt på bloggen denna vecka då detr har varit fullt upp med sjuka barn och styrelse möte....
Jag har fått samtal som kan bli intressant i framtiden och även fått förfrågan om några föreläsningar i höst. Jag hoppas och tror att jag och min bror kan göra något bra som kan stödja andra anhörig inom demens och jag vet att vi har grejer på gång som kanske kan bli aktullt i höst. Det ära bara så tråkigt att allt ska ta sådan tid! Jag hra ett projekt som jag bara ska ro i land så är det bara...

Vi får hoppas att det går som jag vill!
Ta hand om er... glöm inte att uppskatta det ni har för man vet aldrig när det försvinner!

Har suttit en lång stund här framför datorn och funderat på vad som igentligen hänt detta år. Det har hänt så mycket. Satt och lysnade på radioprogramet som vi var med i och tårarna ran. (Det finns på bloggen om ni klickar på april månad och blädrar ner så kan ni lyssna) Jag har varit med i media och fått vitsippepriset men det är inte en människa som gör allt, för tilllsammans är vi starka...
Men det är inte det jag grunnar så mycket på utan just pappa! Det har gått så fort det sista. Jag saknar honom så grymt mycket. Det är så det skär i hjärtat. Han är värkligen inte kvar längre, Han vet inte vem jag är och det är med vemod och smärta jag besöker honom. Att se sin pappa 65år vara som ett barn igen och inte klara någonting kan vara så fruktansvärt jobbigt! Att vara den som ska vara den starka länken att stötta och föröka att leva i nuet, Att se dom fina stunderna och dom ljusa ögonblicken! Det kan vara så fruktansvärt svårt! Men saknaden är nog ändå värst. Jag vet inte om jag vill se det gå så mycket längre. Jag vet inte om jag klarar att se pappa ligga i sängen som ett kolli och inte klarar av att gör någotr alls. Jag har ofta tänkt var finns nödbromsen jag skulle vilja ha dragit iden för länge sen.
Det är klart att jag är glad, glad att pappa alltid är glad och positiv men varför ska det gå så fort!

Jag har siktat mot slutet av sommare ända sedan jag började i mars. Nu är det nära! Då börjar jobbet på hemmaplan och jag känner lite mer frihet och vi får äntligen dra igång jobbet med styrelsen igen. Jag fick ett samtal i förra veckan från yvonne på demensforum (tidningen för demensförbundet) och hon vill att jag skull pratat lite om hur det är att vara anhörig och kanske få en liten artickel i tidningen i december. Det vore jätte roligt att få berätta lite från min synvinkel. Det har hänt så mycket kring pappa under sommaren men inget jag vill ta upp här! Det har varit mycket omtumlande känslomässigt och jag har haft ett enormt känslosväng i min kropp. Jag har skanat och älskat min pappa om vart annat. Att sitta och skriva om det är för mig en befrielse som ni inte kan ana.

Nu har jag bara en vecka kvar i Insjön sen är jag på Erkers och jobbar och då ska jag få mer tid för bloggen och mycket annat här hemma. Hoppas ni haft en underbar sommar och att ni har njutit extra mycket under era semestrar!

Hallå just nu ligger jag i sängen på scandic continental i sthlm oh bara har det bra. Jag har inte varit iväg ensam med min sambo på ett och ett halft år så nu var det på tiden. Det är tack vare att vi fick hjälp med våra barn och hundar hemma där... Dom har det oxå trevlgt hörde jag. Bjudit hem folk till oss på middag;) Ja men jag är snart hemma igen. Det var bara en snabbvisit så vi fick en natt här... Dax att göra sthlm osäkert innan det bär av hem...

vi syns där hemma och hoppas allt är väl med er...

Det har varit lite mycket nu den senaste tiden så jag har inte hunnit med att skriva på ett tag. Det blir oftast så här under sommaren för att jag jobbar så mycket då. Men nu har jag en veckas semester nu kanske ni tycker att en vecka vad är det! Men för mig är det mycket jag har inter varit ledig en vecka under juni, juli eller augusti sen jag gick i skolan så det här känns underbart. Och till hösten blir det ännu bättre när jag får byta jobb och pyssla med annat och jobba hederligt 7-16 jobb.

Det har varit några tuffa veckor det senaste och det har varit kruxigt med pappa men det är något jag inte vill gå in på här. Men det finns mycket jag vill ha svar på och det ska jag ta reda på. Desutom har pappa inte varit så frisk det senaste och Det var ett par jobbiga dagar. Jag har aldrig sett min pappa ligga i en säng och ojjat sig. Det var fruktansvärt, det skar i hjärtat och man känner sig fruktansvärt hjälplös... Nej usch nu ska jag försöka ha lite semester och idag ska vi ut och åka en sväng..
Ha det bra nu och vi hörs snart igen..