Idag bär det av till Insön för att jobba och sedan bär det av till Edshult för att ficka lite med den underbara personalen på pärlan (dagverksamheten) där pappa har varit innan han fick fast boeénde på Edshult. Jag ska passa på att träffa min pappa i dag oxå naturligtvis. Det vart inget i går jag var alldeles för trött när jag slutade. Vi får väll se hur trött jag är idag men det spelar ingen roll, idag blir det att träffa pappa. När sommaren kommer då börjar all stress för mig. Det ska skyndas och allt ska gå fort när man fixar mat eller glass till kunderna och när man kommer hem så är man så upp i varv så man inte kan sova. Det är tur att jag har två jobb ett tag. Jag vet att det är inte bra för kroppen att stressa men vad ska man göra? Jag hade velat åkt till sommarstugan denna helg som kommer och bara vara men jag hinner inte. Måste hjälpa min svåger att köra lite sopor och helst fixa lite med veden. Men som sagt Lat man dör långsamt och vila får man göra i graven. De blir fint de ligga i en kista och äta mask;)


Jag måst passa på att tack er som mailat mig bara på två dagar så har jag fått mail från mitt förflutna från olika håll! Jag hoppas ni känner er träffade ni som mailat. Jag vill i allafall bara säga stort tack för det.  Jag blev jätte glad över det!

Nej nu får det väll lov att bära av te Insjön...

Härliga måndag! Som min pappa alltid sa!

Jag har en känsla i kroppen att jag måste, måste hälsa på min pappa snart. Det gnager i skallen om det hela tiden. Det är mitt dåliga sammvete som är där tror jag. Det sammvetet har jag brottats med från och till igenom hela livet. Jag ska försöka att åka och hälsa på efter jobbet idag om jag hinner. Jag har haft en dröm många gånger sen pappa blev sjuk och det är att få vara en lika bra pappa som min pappa var för mig. Det kan var svårt många gånger. Men jag har kommit på mig själv jag blir mer  och mer likt min pappa på sidor som jag aldrigt tänkt på. Jag säger precis som min pappa sa: Det löser sig och sen är jag lika snäll, aldeles för snäll igentligen. Men det kanske är så att vissa pappar är lite för snälla. Åt minstone mot sina döttrar eller vad tror ni?

Idag ska jag till Insjön och jobba. Så det bär väll av om en lite stund. Jag har väll en del scheman att ta itu med nu när jag jobbar både där och på Erkers och målar stolar bla. Man måste ju få allt att fungera.
Hoppas ni får en bra dag allihop och ta hand om er!

Jag fick frågan av FK när jag fick mottaga vitsippepriset om jag hade några tips till allmänheten och vid denna stund stog skallen still. Det enda jag kom på var: skäms inte för din sjuka anhöriga men jag har ju massor med mera saker i huvudet! Så som

*Sök hjälp i tid! Det finns hjälp att få. (om ni inte vet var ni ska vända er. Hör av er till mig eller anhörigstöd!)
*Gå med i en anhörigcirkel
*Få mer information om just den sortens demens som er anhörga har drabbats av. ( Det finns mycket info om hur man ska bemöta sin anhöriga, Tips och råd som kan hjälpa mycket. Jag har själv haft mycket hjälp av allt jag lärt mig av demenssköterskan och på föreläsningar.
*Lär er om alla faser sjukdomen går igenom så inget kommer som en överaskning.
*Ta vara på alla fina stunder som ni får med er sjuke anhörig för dom kommer oxå!

Jag har lärt mig jätte mycket om just Alzheimers och bemötande mot en Alzheimerssjuk som hjälpt mig med pappa. Att ställa frågor tex. är ett sort NEJ. Prata bara i känslor för det finns kvar!
Att gå igenom detta långa sorge arbeta kommer att vara svårt och jobbigt fråga mig för jag vet men det finns ljusa stunder oxå som gör att man blir glad för stunden. Ingen kan ta ifrån mej minnet av min pappa och ingen kan någonsin säga att jag inte har älskat min pappa! Jag tror att någonstans där ute finns min friska pappa och att jag någon gång kommer att träffa honom igen!

I dag har jag varit i Leksand och fått mottagit vitsippepriset av Kristdemokraterna och imorgon kommer det nog i tidningen. Usch jag som inte tycker om att vara med där. Jag vart mycket stolt och nästan tårögd när dom läste upp motiveringen som löd...

Tobias Nygårds är 29 år och ordförande för demensföreningen i Leksand. I den svåra situationen med en pappa som fick diagnosen demens när han var 60år, valde Tobias att inte bara engagera sig i sin egen familj utan utvidga engagemanget till  att lyfta fram de anhöriga och de gör och går igenom. Utifrån att han ser sin mamma och många andra som siliter i det tysta har han valt att hjälpa till och driva på och föra deras talan.

Vi har sett Tobias engagemang och vill med detta vitsippepris visa vår uppskattning för det goda arbete han utför för denna utsatta grupp.

Kan man annat än bli tårögd och vilken morot det blev man vill ju bara kunna göra mer för alla anhöriag och drabbade!

Jag vill bara tacka er alla som stöttat mig och hela styrelsen i demensföreningen Leksand. Det är tack vare er vi börjar synas och tack vare er det händer nått! Jag är så glad att ni finns... Tusen kramar på er..

Har lite fjärilar i magen. I morgon ska jag ta imot vitsippepriset på moskogen och det är med glädje och fjärilar som far runt i magen som jag kommer åka dit. Jag är som sagt mycket glad och förvånad över detta. Jag hoppas allt går bra. Det är tur att jag har en sådan strålande styrelse i demensföreningen och allt och alla som stöttat mig det jag gjort hitills och jag hoppas att vi kommer att kunna åstadkomma mera för anhöriga och drabbade av demens...

Jag har inte hunnit med bloggen på den senaste veckan då jag har hft fullt upp med jobb och varit väldigt trött.
I helgen var vi och fiskade och bodde i sommarstugan. Min minst dotter var med mig och fiskade så som jag gjorde med min pappa när jag var liten. När jag satt där och höll om henne så flög tankarna direkt igenom huvudet hur det var när jag var liten och pappa tog mig ut på sjön. Jag kände hur stolt jag var och hur härligt det var att vara pappa. Att bara få sitta där och hålla om min 3årig dotter medans hon höll i spöt. Plötsligt högg det och hon fick prova att veva. Det gick tungt och jag fick hjälpa henne att veva in fisken. Hon sken upp när vi lyfte den i båten och hon sa: -Vilken stor. Skynda pappa skynda vi måste kasta i igen och få en till.
Hon var ju lite reserverad då Tomas krokade av den åt oss då det var en en kilos gädda men det var brottom brottom och i med spöt igen. Hon fick även föröka lyfta i en gädda som Tomas fick i båten och med lite hjälp gick det. Det var skönta att få försöka fokusera lite på barnen då det just nu är mycket i tankarna kring pappa. Jag vill ju vara en så bra pappa som möjligt för mina barn och ge dom en uppväxt med djur och natur så som jag fick och visa att allt kretsar inte bara runt Tv och datorn!

Jag skanar dej pappa men jag vet att du har det bra men det är ofta jag tänker på det vi hade tillsammans. Jakten, fisket och allt friluftsliv. Om jag bara fick en minut av min friska pappa.



En stolt pappa vill jag lova!



Tomas fisk som Tindra fick lyfta upp i båten själv. Lite mindre reserverad denna gången....


Detta är så som jag fick växa upp med min pappa och det är så jag vill att mina barn ska växa upp. Det är sätt för mig att minnas pappa och få se hur han kännde det när jag var liten....
Nu går jag bara och kallar Tindra för min lilla storfiskare

Det har varit mycket nu de senatste dagarna med vpl-möte och lite anhörig-cirkel. Jag har även varit in och hälsat på pappa. Det känns fortfarande väldigt svårt när han inte känner igen mig. Jag trodde kanske att man skulle vänja sig lite eller acceptera det mer men det är svårt och samtidigt blir jag lite besvärad av att se honom i en sådan miljö som han bor i. Men i helgen ska jag bara försvinna en sväng ut till sommarstugan med familjen och låta tankarna löpa lite fritt. Nej nu är det dax för jobbet och batnen ska tilll jobbet....

Helgen har varit fantastisk på många vis. Jag har blivit erbjuden en tjänst som jag nu har tackat ja till. Vi gjorde en sväng till sommar stugan i söndagskväll. Regnet bara öste ner så vi rodde i land och satte oss i bilen en stund. Men hur det en bar sig så åkte vi ut en gång till och det skulle vi inte ångra. Det var bara stora fiskar som ville hugga och vi ville inte åka hem. Igår åkte vi ut här nere på Alviken och fiska lite det vart  fem gäddor och det får väll vara godkänt men inte så jätte imponerande kanske. men det var ett par kvällar som får mig att tänka och försöka koppla bort alla problem och tankar. Så jag är väldigt glad att jag har min fiskevän och kompis Tomas. Vi kan prata om allt och lite till och vi har varandra i svåra situationer. Idag bär det av för lite vårdplannering om pappa sedan en lite anhörigträff med Nina och Maggan. Och då ska min kära bror vara med och det var ett tag sen jag såg honom så det ska bli skoj. Han har väll varit ner till fjollträsk i går tror jag. Hmmm Han kanske har nått kul att berätta...'

Ja ja vi får väll se. Här kommer ett par bilder från i söndags. 

 

Dom var hungriga så denna gädda fick jag upp två ggr. Helt otroligt!




Det var som sagt dom större fiskarna som högg denna helg och här var väl en av dom största.



Och till söndagsmiddag åt vi abborre och mos.. Perfekt avslutning på dagen...

Idag ska vi köra lite grejer til pappas rum på Edshultgården. Det känns lite konstigt och nästan lite läskigt att åka dit. Jag har bara träffat honom innen på den andra avdelningen där han var på växelvård. Jag har inte sett var han bor nu och  tankarna far runt lite till... Är detta rätt! Det är klart det är rätt ingen klarar av att ha honom hemma nu. Jag tytcker att det är fruktansvärt att min pappa inte finns  längre som person men jag ska behöva se han  kropsligen och han känner kanpt igen mig. Jag vet ju att jag tänker fel och konstigt men det behöver jag göra idag. Det är en sån där liten invecklad dag för mig och då är det skönt att få skriva av sig på bloggen och känna att man fått tömt ur sig lite funderingar när hjärnan spelar en ett spratt..

Jag vet igentligen att jag mår bäst när pappa är inne på Edshult då går jag inte på nålar att mamma ska ringa och behöva hjälp eller att pappa är på rymmen och jag vet att vi snart hade varit utan mamma för hon hade inte orkat mer. Men man kan ju inte hjälpa hur tankarna drar runt i huvudet på en själv..

Det vart ett litet snurrigt inlägg ber om ursäkt för det men det var skönt för min del att få skriva av sig..

Dagen börjad uruselt men har bara blivit bättre och bättre! Jag kanske ska berätta lite vad jag håller på med för stunden. Jag och min bror har pratat med en fotograf för svt för att göra en ny dokumentär om hur det är att vara anhörig till en pappa med Alzheimers men för att detta skal kunna gå att utföra så måste vi ha in ett ganska stort kapital och vi leter sponsorer. Jag har fått åtminstone svar på två mail och dessa två organisationer är intresserade av detta så vi kanske är en bit på väg. Men vi ska ro detta i land. Och som inte detta var nog så ringde en person och berättade att dom vill ge mig ett pris för mitt idella arbete här i Leksands komun. Jag trodde att jag skulle sätta telefonen i halsen först;) Men jag vart ju väldigt glad och förvånad! En otroligt trevlig och underbar dag vart det tillslut!

Jag och en kompis satt och pratade i går hemma här.  vi pratade sjukdomar och hur jobbigt det är. Vi kom in på att det faktiskt är så att man mister ju personen som har en demenssjukdom även om den finns kvar kropsligt. Min kompis är mycket förstående och lyssnade på mig så jag fick prata av mig lite sen fick hon berätta om sin pappa och hans canser. Jag såg att det nog var skönt att få berätta och prata om det även om han dog. Det är tufft med alla sjukdommar som finns och ökar. Vi prata just om det. När jag var liten så så känns det som det var mindre sjukdommar eller var man mindre medveten eller kanske man inte prata lika öppet om det då?

Jaja nu är det jobb som gäller igen och inte sitta här och fundera!
Ha det bra nu alla vänner och läsare

Jag har hört så mycket när jag nu har varit runt och berättat om livet som anhörig och hur tufft det kan vara. Tänk er att komma till läkaren och inte bli trodd eller att man själv som anhörig inte vill acceptera sjukdomen. Det finns så mycket jag skulle vilja göra för dessa familjer som blivit drabbade. Få dom att förstå att dom är inte ensamma och att det är inget att skämmas för. Jag skulle vilja kunna hjälpa dom att orka strida för sin sjuke i familjen. Tänk bara att inte bli trodd det är tufft nog som det är att försöka handskas med situationen. Jag hoppas och tror att det ska bli bättre i fratiden då demens bara ökar och ökar i samhellet och det går ner i åldrarna. Om Jag själv kunde gå till läkaren och ta ett prov som kunde visa om jag skulle få demens av något slag inom en snar framtid så skulle jag inte vilja veta något. Jag vill leva i nuét och inte behöva oroa mig för hur det ska bli om 5 eller 10 år.

Jag hoppas att jag skall kunna hjälpa till att göra tillvaron lite lättare för drabbade på något vis. Ta vara på varandra man vet inte hur morgondagen ser ut...

Nu börjar veckan gå mot sitt slut och snart helg igen. Jag satt här i går och mailade till höger och vänster och hoppas att jag ska få napp någonstans. Jag fick även ett besked som glade mig sóm jag inte tänker gå in på just nu men hoppas att jag får tillfälle att återkomma till det. Som sagt  helgen är full späckad med det en till det tredje. Jag har fått ett löfte av min sambo att jag ska få slita mig på lördag kväll och åka å fiska. Så det ska jag göra om vädret tillåter. Jag satt i går och tittade en engång på jaktfilmen och fick en lite urladdning. Jag kommer i håg så mycket ur den filmen även fast jag var liten då. Tankarna skenar i väg och tårarna kommer men jag måste säga att det är fruktansvärt skönt efteråt. Jag hoppas att pappa får det bra nu och att mamma känner en lättnad det vet jag. Och jag själv kommer att få lite mer ro att fixa med annat nu kanske...

Nu måste jag klä mina barn och dra iväg till jobb och dagis...
Ha det bra i dag alla fina människor där ute..

I går var det full spinning hela dagen. Det var jobb sen styrelsemöte och hem och träna.  Jag fick ett skönt besked i går. Pappa har fått pemanent boeénde! Det var med blandade känslor jag och min sambo satt och pratade om det i går kväll. Det var en svår känsla att sätta fingret på men det var väll lite skuld och lite glädje blandat tror jag. Idag har jag tagit ledigt för att jobba lite poå gården och fixa lite åt demens föreningen. Ska försöka ragga lite pengar till ett evenemang då föreningen har 15års jubeleum. Hoppas vi kan fixa någon specill upplevelse för våra medlemar...

Nej nu lär jag sätta fart..

Idag bar det iväg den långa vägen till anhörigstöd hemma här i siljansnäs. Det var trevligt och jag vart en erfarenhet rikare. Vi lyssnade noga på vad dom hade och säga och det var bra att få vet hur andra ser på det hela. Jag fick många tankeställare och ideér om vad man kan göra för att försöka förbättra det för dom anhöriga. Efter detta tog jag en tur till Björkbacken för att höra mig för om en eventuell föreläsning där till hösten. Jag vart varmt motagen och detta tyckte dom var en strålande idé.

Imorgon blir det styrelsmöte och det ser jag fram i mot. Det ska bli intressant och se vad som kommer hända framöver i föreningen och om vi kan genomföre det vi tänkt.

Jag har haft en jätte bra dag idag och känner mig pigg och stark som en oxe. Tränar på hårt och det känns som det ger resultat och kroppen känns allt piggare och piggare. hoppas att jag snart blir nöjd över kroppen och kommer ner i den vikt jag vill ligga på.

Nu är det dax för soffan och bli en potatis en stund... Hej hopp!!!

Jaha då var denna vecka slut och en ny på intågande. Jag har haft fullt upp med jobb och annat hemma. I morgon bär det av till anhörigstöd för att prata lite. Det ska bli trevligt! Jag har haft mycket tankar kring pappa. Det kan komma upp lite känslor kring detta att sätta honom på ett permanent boeende men det kommer nog att bli bättre hoppas jag. Det är för allas bästa.
Här om dagen ringde min svärmor och vi pratade länge om allting och det kändes skönt att man fick lite stöd och bekräftelse. Jag känner ju att jag växer som människa varje dag och det är underbart att höra att fler märkt av det. Jag kommer in i morgon och skriver lite om hur det var på anhörigstöd!

Sköt om er....