Ett år tillbaka
Suttit och läst lite gammla tankar och funderingar och hittade detta som jag skrev för ett år sedan när livet var som tyngst! Har kanske lagt upp det förut.. kommer inte i håg men jag lägger in det iallafall..
Att vara anhörig är som att vara instängd i en bubbla, en bubbla som ofta spricker när man väl pratar om sin sjuka pappa. Att vara anhörig är väldigt jobbigt. Det är ett jätte stort sorgearbete som man försöker leva med. Att göra tillvaron dräglig och levbar kan vara svår och ibland när det känns svårt går jag in i min bubbla. En bubbla full av tankar och världen blir upp och ner, Tankarna snurrar och depressionen är inte långt borta. Tårarna rinner ner för kinden och livet blir outhärdligt en stund. Man jobbar och jobbar för att ta sig ur bubblan och tillslut spricker den. Efter en stunds gråtande och jobb med dina tankar så blir man mycket starkare, Man känner sig starkare och man blir som en ny människa. Jag har letat efter många sätt att läka mina sår. Gått på brokiga och smala stigar, famlat i mörker. Det ända som har fått mig att känna mig lite till mods och fått mig att slippa plåga mig själv med mina tankar är att prata öppet och skriva om sjukdomen. Att låta tårar rinna och att låta allt få komma ut det är det ända sättet att tömma kroppen på det infekterade känslorna.
Har haft mycket nu!
Hej och ursäckta att jag inte hunnit med detta men varför blir det bara mer och mer att hålla på med? men nu jobbar jag bara nästa vecka sen är det semester då ska jag ha det bra och ha bus för mig med min döttrar!
Ni kan väll gå in och gilla min fina framsida till fiske journalen så jag får lite fler filla;)
Nu ska jag ut skjutsa min älskade familj en liten vända eftersom det ska bli dåligt väder och det inte går att ligga på badstranden! Jag kommer in ikväll och forsätter att blogga lite tänkte jag!
Höres snart!
jaaaaa!
Jag är så glad och tacksam! Igår sålde jag Leksandsstolarna som jag fick skänkta av Leksandsstolen! Tusen tack till min arbetsplats som skänkte mig dessa stolar för att få in lite extra pengar till Leksands demensförening. Nu har vi fått in 4000kr som kommer att komma väl till pass. På Onsdag ska vi ha ett extre styrelsmöte där jag hoppas på att vi kommer fram till ett bra beslut om där vi kan andvända en del av pengarna till något fint. Jag har haft två riktigt jobbiga veckor men som man säger en olycka kommer sällan ensam. Det har varit tufft mentalt där jag till och med brakade samman i tårar en kväll och min älskade sambo fick ta hand om mig och vara en stötte pelare. Nej livet ska bestå av bult, skrål och näs kollor;)... Skämt och sidor jag är iallafall på ett bra humör nu och känner och hoppas att allt ska vända till något positivt.
Tack Erkers möbler (Leksandsstolen) Ni ska vet att ni gjort en Ordförande stolt och tacksam över att det finns sådana företag som vill hjälpa andra! Och Tack Åke som inte änns prutade som tyckte att det var bra om pengarna gick till något som kunde hjälpa till!
Hörs snart igen
Nu vänder det!
Nu har det hänt saker som gör att jag ser mycket ljusare på livet och jag hoppas att det går som jag tänkt. På fredag får ni reda på om det gått som jag tänkt och jag hoppas att detta blir precis som jag tänkt!
Hörs snart igen!
En vecka till har rullat
jaha då har det gått en vecka till och jag har försökt att få en bättre vecka denna veckan. De måste jag säga att den slutade fint iallafall. Jag har i dag varit ute med familjen och fiskat och alla har fått fisk. Jätte roligt för min fina flickor. Själv avslutade jag kvällen med att ta en Abborre på 0,7kg.. Helt fantastiskt! Helgen kommer att bli lugn. ska bara gå med röjsågen runt på gården har jag tänkt. Jag jobbar fortfarande med att försöka sälja Leksandsstolarn men efter lite strul med en som skulle ha dom men inte hört av sig mer så ligger dom ute igen på blocket. Jag ska föröka skärpa till mig lite mer med bloggandet men man måste ju få vara familje far oxå. Ja just det min kära syster har oxå startat upp en blogg kanske lägger upp den här lite senar om jag får för henne!
Vi hörs snart.. Ta hand om er och njut av sommaren...
en jobbig vecka
Har ni någon gång känt att världen har rasat samman som ett korthus. Så har min vecka varit. Alla dåliga besked har kommit denna vecka och jag har trott att det har varit slut med pappa ett par gånger under veckan som varit. Inatt kom jag hem strax efter 24.00 men var vaken pga allt som hänt fram till tre tiden. Jag har sovit dåligt och känner mig väldigt vissen idag. Det finns en grej som jag fick reda på i går det var att pappa vet vem jag är i allafall i går. Långt innerst inne vet han vem jag är. Det är första gången på flera flera månader han visar tecken på detta och det värmer ju på sitt vis. På måndag då ska jag ta itu med två av min problem och sedan ska detta vändas till något positivt hoppas jag och det är bara att blicka framåt.
Vi hörs snart...
