Det var helt underbart bemötande under eftermiddagen på hemtjänstenshus. Jag har igentligen mycket att smälta men det känns som en befrielse att få berätta mina tankar och upplevelser för dom som jobbar med de. Allt gick underbart bra och jag är glad att jag inte fick blöta ögon. Det är ju klart att det inte gjort nått om jag fällt en tår för man är ju inte mer en människa. Jag hopppas verkligen dom var nöjda och jag har ju gjort det bästa jag kunnde tillsammans med min bror förstås. Han ställde verkligen upp för mig och pratade lika mycket som jag. Han är en riktig klippa att luta sig i mot när det är svåra stunder i livet. Jag var upp och hälsade på pappa innan jag åkte hem eftersom han börjar sin växelvård i morgon. Det var jobbigt för han viste inte riktigt vem jag var först och sen så hade han inga barn. Det är första gången han säger så. Jag hoppas verkligen att han vet vem jag är när han kommer från edshult om två veckor. Nu har Amanda ropat i från badrummet att jag ska komma och bada flera gånger, så det är väll bäst jag gör så... Tack alla vänner där ute....