Nu händer det saker





Idag kommer det lite grabbar och sätter igång med att bygga ny brokvist åt oss här hemma. det har jag väntat på en tag så jag är jätt glad för det. Tyvär måste man ju själv åka och jobba, har en del stolar som måste målas i dag för dom måste vara klara i morgon. Har haft högvarv på skallen denna vecka så man får lov att tänka att man ska ta en dag i taget. Mycket kretsar kring pappa och mamma. jag vill ju att båda ska ha det så bra som möjligt. Att känna att mamma kan koppla av ordentligt. I morgon ska min kära bror följa med pappa till falu lassaret och röntga pappa.  vi får hoppas att det funkar bra utan krångel, det är ju inte så lätt att få pappa att lyssna och göra som man vill. Men det går nog bra hoppas jag. Jag satt i går och drömde mig bort i soffan till dom dagar då pappa var frisk. Det var en tid som var underbar med jakt och fiske. Att sitta och tänka på det var som en befrielse men det rev oxå upp djupa sår i mig.

Nej nu ska jag ut och flytta lite vindskivor och sedan bär det av till jobbet!


Ny vecka

Jaha då börjar en ny arbetsvecka. Det har varit skönt med några extra dagars ledigt även om jag har träffat pappa i tre dagar som rör till det lite i min skalle. Det kan göra mig så frustrerad och förtvivlad över situationen och sjukdomen. Nu måste pappa in på Heltid, Mamma klarar inte mer och jag förstår det. Det låter elakt att säga det och man känner sig som en svikare och en dålig människa men nått måste ske. Att leva som hon gör nu är inte mänskligt. Det är bara att be till högre makter och hoppas att han passar in på avdelningen som han är och provar på denna vecka. Annars vet jag inte hur vi ska bära oss åt.Jag försöker att se det lite positivt och jag hoppas att mamma får vila dessa tre veckor han ska vara inne denna gång...

Nej dax att sticka till jobb och dagis.. Ha det bra och ta hand om er alla läsare..

Påskafton

Dagen började med en trevlig men även psykiskt påfrestande promenad med familjen och farmor å farfar. på vägen såg jag en videkissar så jag bröt en kvist för att gör en visselpipa åt mina barn. Vi gick ut för att titta på dom små söta griskultingrana. barnen tittade och tyckte det var spännande. När vi till slut kom hem allihopa så började att tälja. Linda gick och flinade åt mig som om hon tänkte att den där får du aldrig nått ljud i. Men tjii fick hon. Vi efetr en stunds pillande med pipan gick vi och satte oss för att äta tårta på altanene i den sköna värmen.


Amanda med sin visselpipa. Hon sa: Jag tycker om den för den är så poppig!



Pappa och jag efter den sköna promenaden...


Kvällen avslutades med grillad egen marinerad fläskytterfilé och tsatziki...
Den var en underbar dag där jag fick göra en visselpipa precis som pappa gjorde åt mig när jag var barn!

GLAD PÅSK


Vilken natt!

Nu måste jag säga att jag är smått trött. Vi har haft en natt med en bökig liten tjej som blev sjuk igår kväll.  Dessutom skulle hon på toa i natt men han inte fram i tid. Jag vart tvungen och byta säng så jag fick sova nått annars hade jag inte klarat att gå till jobbet i dag. Men så här kan det ju vara vissa nätter.

Jag får åka upp och fortsätta att putsa stol idag en stund och sen åka hem och ta hand om min sjuka dotter. Så tittar jag in en sväng i kväll och skriver av mig lite...

Möte om pappa

Nu har jag kommit hem från ett möte och lite vårdplanering om pappa. Vi går ju och hoppas att pappa ska komma in på ett heltids boeende särskilt för mammas skull hon behöver verkligen få sitt liv till baka. Att vara anhörigvårdare har tärt på min mamma fruktansvärt mycket och nu verkar det som vi har kommit till den punkten i livet att pappa måste få komma in om mamma ska orka. Mötet gick jätte bra och jag känner att dom är förstående och tillmötesgående. Pappa ska få komma in på en avdelning på prov nästa vecka och jag hoppas att det skla fungera bra. Det är en del saker jag ska ta itu med åt mamma när han kommer in på heltid. Jag vill ju hjälpa henne så gott jag kan med allt. Det kommer säkert att bli en tuff fas i livet och mycket tankar kring pappa. Det är ju som sagt en ny tid vi går till mötes...

Jag har tackat JA till att komma upp på anhörigstöd i siljansnäs och prata lite den 2:a maj eftersom vi fick ett önskemål om detta av en arbetskamrat till min sambo.


Att älska



Att vara snäll mot den man älskar och göra det oförutsägbara. det är lite som att lägg ved på brasan varje dag. Äh jag ska förklara. Jág tycker om att vara lite romantisk och kanske göma en lapp någonstans som jag vet att Linda hittar, som i hennes plånbok och på lappen står det kanse jag älskar dej eller tänker på dej. Man vet aldrig hur länge man har varandra och man ska inte ta något för givet här i livet. Mycket tänk beror ju på allt kring pappa och så. Men jag vill verkligen visa att man älskar en person och kanske påminna henne om detta på lite kul sätt. Jag är med och skapar mina barns minnen. I går bad Linda mig att gå och fixa något gott. Ja tänkte jag det ska jag göra. Så jag gick ut och bakade. Något som är det värsta jag vet. Så när det var klart kom jag in med en tårta med maräng och chocklad bottnar. inte snygg men jag gjorde det för Lindas skull. Hur många skulle göra det? Vem vet det kanske våra barn kommer att minnas. Morsan bad om nått gott och våran tokiga pappa gick ut och bakade en tårta:)

Med detta tycker jag att man ska visa sin uppskattning mer än man gör. Livet är för kort för att gör mistag som att at varandra för givet!.. 
Ta hand om varandra...


Minnen och ett besök

God morgon!
I går var jag och min bror in till Leksand på lite möten och så passade vi på att hälsa på våran pappa på avlastningen. Jag fick en konstig känsla först. Ska han passa in här med dom gammla? Men när vi sen fåt varit där en stund och känslorna hade lagt sig och tankarna tog vid så kände jag att Det blir nog bra det här endå för pappa hade en farbror där som han pratade med och dom verkade trivas. Jag får som sagt lite samvetskval av att lämna in honom även om jag vet att det är för mammas bästa.



Ett minne från uppväxten!
Det var när pappa jagade älg och bodde i jaktkojjan. Min syster var där ute av någon anledning och pappa bad henne åka hem och hämta ett par kalsonger ur hans garderob. Syrran åker hem och ska hämta sakerna som pappa bett om. Hon börjar leta men hittar inte kalsongerna utan får lova att ringa pappa. Pappa svarar som vanligt aaaa i telefonen och Syrran säger: jag hittar inte kalsongerna! Det blir tyst i luren och någon säger jag tror nog du kommit fel men dom där kalsongerna var intressanta vad var det för färg på dom?






Svart på vit

I går fick jag ett mail som var vidarebefodrat från  radio Dalarna. Det var med tårar i ögonen jag läste brevet. Det var bra att det fanns personer som kände igen sig i det jag berättade i radion i Tisdags. Nu fick jag det svart på vitt, Folk lidder i det tysta. Jag vet att jag skrivt om detta förut här i bloggen men att få följd fråga: hur mår du? Är för många viktigt. som jag förstod på mailet så hade denna person inte heller upplevt frågan mer en kanske ett fåtal gånger. Jag vet ju varför! Det kan vara rädsla för reaktionen och det kan var att man kan för lite om sjukdomen och då törs man inte prata för myclet om det. Detta är en anhörigsjukdom och det är jobbigt. Jag har själv oxå märkt att kanske många tar avstånd eller gärna inte går in och pratar om det som man kan få en oväntad reaktion på. Det är viktigt att få prata om det och inte stänga in det för till slut spricker alltihop!


Ni som följt min blogg vet ju att jag skriver lite minnen om pappa ibland. Men nu var det ett tag sen, så jag tänkte nog ta något i kväll om ett par kalsonger tror jag! Ni som är inte läst mina minnen och vill de kan titta till höger och klicka på kategorin: Roligt med pappa. För övrigt så kan ni välja vilken kategori ni vill där om ni bara vill läsa om det jag skriver om Alzheimers så kan ni ju klicka på den kategorin..

Kram på er... nu bär det av till jobbet

En liten text

Detta några ord jag skrev för ett halvår sen när jag var lite under isen och jag tycker dom orden beskriver så bra hur en anhörig mår en dålig dag. Jag skriver ju mycket om mig och min pappa för att förhopningsvis kunna sätta i hop till en bok och detta är en text ur detta matrial. Ni ska veta att idag är det mycket bättre även om det finns svackor i mitt dagliga liv men jag tror att det kan kännas så här för många unga anhöriga!



Jag har vandrat outgrundligt i en tid så lång.
Jag har famlat i mörker utan att finna något.
Jag har gått på smala och brokiga stigar.
Jag har mött min största fasa, jag har förlorat någon som jag älskar.
Det är en svår tid att gå till mötes och man vet inte vad man ska stödja sig på. Han som en gång var min pappa har försvunit och finns bara som ett skal kvar. 
Den bistra saningen äter sig in i bröstet och bildar ett svart hål i hjärtat!
När kommer denna smärta sluta? Kanske vid endhållplatsen dit vi alla ska vandra!
Pappa jag älskar dig!


Ny människa;)

Vilken dag det var i går! Jag känner mig 5kg lättare i dag. Det har varit mycket tankar kring radio och detta ett tag och nu är det klart och allt gick som det skulle. Nu kan jag släppa det och jag är så glad att vi fick göra detta. Att få prata av sig så här och man vet andra oxå får informationen så växer jag som människa och det är som medicin för mig. Idag vaknade jag som en ny människa. Glad, positiv och med tankarna riktade framåt. Jag vet att andra tankar kommer smygande för det gör det  även på mej som anhörig men jag tänker inte nu, för i dag vill jag bara vara glad och lycklig för allt under går dagen.


Tusen kramar till alla som stöttat,kramat, puchat och komenterat... Ni har varit så positiva och snälla... Gud vad jag har vuxit på alla fina ord och komentarer jag fått den senaste veckan!

Nu ska vi jobb framåt och röra runt lite mer i grytorna och försöka ändra på de som är dåligt till något positivt! Vi har ju fåt en start på detta på politiker mötet så jag hoppas att det händer lite grejer efter det!

Åker till jobbet med ett leende på läpparna....

Ett stort TACK

Ett stort Tack till Sverige radio Dalarna!

Det har varit en fullspäckad dag med mycket på tapeten och den är inte slut än. Om en liten stund bär det av till styrelsemöte i Leksand och en efterlängtad kop kaffe. Radio intervjun gick ju bra men det hade kunnat varit en timme till jag har så mycket som jag skulle vilja få ut. Jag skulle vilja ha in lite mer yngre förmågor i föreningarna i landet för jag tror att det är vi som orkar mer en dom alra närmaste så som make\maka. Jag ser att det är fler som lyckats hitta hit och ni får gärna lägga en komentar om det är nått ni tycker att vi ska göra i demensföreningen Leksand. Jag är väldigt tacksam för tips och ideér eller om ni bra vill flicka in med några ord. Jag och min bror kommer oxå gärna ut och pratar om hur det är att vara annhörig i mån av tid.


Vill ni ha kontakt med mig är det bara att höra av sig på mail eller telefonen
Tel: 0707677388
Mail: pliggen6@hotmail.com

Sveriges radio Dalarna


Lite fjärilar i magen




Med mycket tankar och funderingar om pappa i mitt lilla huvud så vandrad tankarna snabbt i väg till nästa vecka. Jag måste säga att jag har lite gran att stå i då oxå, ut över jobbet jag lovat bort att göra. på Tisdag är det Radion jag ska vara med i och sedan Styrelse möte på eftermiddagen. Det är ju så att man går med lite fjärilar i magen över detta och man vet vad man vill ha sagt och vad man skulle vilja göra för anhöriga och dementa men man vet aldrig vad dom vill prata om i radion ;) Men det ska nog gå bra!

I kväll ska jag hämta min mamma från bussen i Leksand. Hon kommer från sthlm i dag och min lilla ängel Amanda ska träna inför dansuppvisningen nästa helg! Dom har uppvisning på björkbacken för dom sjuka och gammla där och det tycker jag är super bra tänkt!

Ett litet visdoms ord som jag läst eller hört någonstans:
Det är konstigt att man behöver andra, För att kunna vara lycklig själv!
Det kan nog vara sant det...

Lördag

Idag har vi haft william på besök och barnen har lekt och haft skojigt. Jag själv va så trött så jag deckade av på soffan och sov bort en timme. Linda har varit så duktig och tagit hand om barnen. Som lite plåster på såren så lagade jag maten här på kvällskvisten och bjöd på fisk planka med Sandefjorssmör och fisken var en egen fiskad abborre. Till detta serverade jag ett litet glas rosé vin. Efter detta så satt vi och smuttade på vinet och åt lite röda druvor. Det behövs lite uppmuntran ibland. Jag har harft väldigt mycket denna vecka i huvudet så i dag sa jag ifrån mig allt vad jobb heter trotts att chefen ville att jag skulle till insjön idag oxå.



Unna er nått gott ibland så man kan uppskatta livet!

Vilken dag!

Jag har fått så mycket rygg dunkar och så mycket positiva reaktioner från både kompisar och kunder i jobbet idag så ni kan inte ana. Jag är så glad och hoppas att demensföreningen Leksand kan göra mer för alla drabbade av demens och anhöriga. Vilket vi får jobba för. Jag har även fått ett samtal idag på morgonen från SR Dalarna som ville att jag skulle komma som gäst till dom nästa vecka på Tisdag morgon. Jag tackade Ja och bad om att få ta med min bror Thomas som sitter med i demensföreningens styrelse som lite stöd. Så på Tisdag bär det av med min bror till Falun!

"God morgon"

De var en och det blir en lika tuff dag i dag. Det bär av till Insjön på fler anställnings intervjuer. Hoppas dagen flyter på så man kan komma hem och vara lite pappa. Det vart ett bra inlägg i tidningen idag. Jag hoppas att folk tycker det är bra med lite ungt folk i demensföreningen. Ni kan gå in och läsa själva på länken. Nu måste jag sticka i väg och jobba så allt flyter på i Insjön! Företen Jäg Älslkar dej oxå Linda!


http://www.dt.se/nyheter/leksand/article951475.ece

Tankar...

Det har varit en givande dag på mötet med våra politiker. Jag hoppas bara att dom tog till sig av våra upplevelser och våra förslag kring allt detta. Jag och min bror tog tillfället i akt och gick upp och pressenterade oss på scenen och ställde våra frågor där. När jag satt där och lyssnade på vad folk tycker och tänker så tänkte jag. Hur många av dessa människor får stöd och hjälp från Anhörig stöd eller någon närståeende? Jag lever ju själv i samma situation och vet att om man vill ha hjälp och stöd så måste du finna det själv många gånger. Det är inte alla som har haft det så bra som jag! Jag har mitt stöd i från kompisar och andra personer som sitter i samma situation som mig som jag träffat på träffar och cirklar. Jag vet ju hur påfrestande det är att vara anhörig och man stänger inne allt. Jag hoppas att jag kan hjälpa fler människor i demens föreningen.


Jag har väldigt mycket tankar kring pappa just nu och det är varje dag som går. Det har varit jätte mycket i min lilla skalle som far omkring. Jag försöker då hela tiden tänka tillbaka på de fina minnen jag har från min barndom för att få lite glädje i tillvaron men det slutar ofta med hur ska detta sluta. Efter att jag toga hand om min pappa i måndags så var jag helt förvirrad och tankarna snurrade. Jag kramade om min sambo och tårarna kom. Hon höll om mig hårt och jag kände hur älskad jag var. det var precis det jag behövde den stunden. Jag har ju min familj iallafall och mina barn är friska.

 


Blickar mot morgondagen

Jag ser i fram i mot i morgon då jag ska på ett möte och ställa frågor till politikerna i Leksand. Hoppas det blir många bra frågor och att dom tolkar folkets synpunkter på rätt sätt.

Jag har haft mycket tankar kring pappa de senaste dagarna och förtått att det gått väldigt långt. Det är en tuff tid som står utanför dörren och jag hoppas att allt löser sig tilll det bästa. Jag önskar ibland att man kunde göra mer för ungdomar i samma situation, men det är svårt att räcka till för alla. Därför tror jag stenhårt på våran ide om att bara sitta prata och gör saker gemensamt. Mattias är en underbar människa att prata med och jag känner att jag kan ringa till honom när jag vill om det känns tungt. Så jag hoppas verkligen att vi får till något och att det är fler som vill vara med! Jag tror att det kommer bli roligt och en härlig gemenskap. Så vi får se efter den 16 april vad vi kommer fram till och vad vi ska göra här näst...

Hoppas att ni får en trevlig dag i morgon. Jag kommer in och berättar hur det gick med våra politiker efter jag lagt mina små änglar i morgon.... 

En kväll med pappa!

Det var en tuff kväll med pappa. Att sitta och lyssna på någon som pratar osammanhängande i en timme går an men när det blir tre timmar så blir det jobbigt och energi tömmande. jag är helt slut efter detta och är bara glad att jag härda igenom detta för mammas skull. Det jobbigaste var att han inte kände igen mig efter tio minuter. Han tilltalade mig chefen och att jag fick låna maskinen när jag ville. Han var tillbaka på jobbet. Som sagt en tuff kväll men jag är ändå glad för att mamma ville så gärna åka iväg på detta. Nu ska jag dyka ner i kudden och sova.. Ha det bra alla och ta hand om varandra. Tillsammans kan man ta sig igenom berg om det så behövs....

vänner

Jag har en vänn som betyder väldigt mycket för mig och i helgen var han här och samtidigt var min pappa och mamma här. Han såg att det var jobbigt och att jag var lite nedstämd. Han tog med mig ut och bjöd mig på en öl så jag fick glömma allt för en stund. En sån vänn växer inte på träd och jag vill bara att du ska veta att jag kommer alltid finnas där för dig som du finns här för mig. Tack för att du finns!

Smile


Glöm inte att ta med leendet när ni går ut idag! Ett leende kostar så lite....




Bloggtorkan har släppt...

De var ett tag sen jag satt och bloggade. Det har varit lite mkt i skallen på slutet. Sitter och tittar ut på regnet som bara öser ner utanför fönstret. Lite små tråkigt men snön försvinner ju i allafall. I torsdags träffade jag Mattias med sin bror och en kille från Gagnef som heter Alexander. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, Om våra problem och det som känns jobbigt som anhörig. Det är precis en sån medicin man behöver ibland. Vi kommer att fortsätta tillsammans och träffas och bara prata och hitta på saker tillsammans. För Vi skulle ju kunna hitta på så mycket skoj. Är ni fler ungdomar som har en mamma eller pappa som har demens och skulle behöva prata av sig och vara med i våran lilla gemenskap så får ni jätte gärna vara med. Vi hoppas ju starkat att vi kan starta något som hjälper oss unga anhöriga och att vi kan hjälpa varandra. Jag har levt i detta nu så jag vet att det ända som hjälper är att prata om det. och det kanske lättare att prata om det tillsammans med någon som sitter i samma sitts istället för någon annan.

Om ni är intresserade att haka på så kan ni ju maila eller flika in med en komentar. Vi ska försöka att träffas den 16 april nästa gång... Så fortsätning följer om detta..

RSS 2.0