I går fick jag ett mail som var vidarebefodrat från  radio Dalarna. Det var med tårar i ögonen jag läste brevet. Det var bra att det fanns personer som kände igen sig i det jag berättade i radion i Tisdags. Nu fick jag det svart på vitt, Folk lidder i det tysta. Jag vet att jag skrivt om detta förut här i bloggen men att få följd fråga: hur mår du? Är för många viktigt. som jag förstod på mailet så hade denna person inte heller upplevt frågan mer en kanske ett fåtal gånger. Jag vet ju varför! Det kan vara rädsla för reaktionen och det kan var att man kan för lite om sjukdomen och då törs man inte prata för myclet om det. Detta är en anhörigsjukdom och det är jobbigt. Jag har själv oxå märkt att kanske många tar avstånd eller gärna inte går in och pratar om det som man kan få en oväntad reaktion på. Det är viktigt att få prata om det och inte stänga in det för till slut spricker alltihop!


Ni som följt min blogg vet ju att jag skriver lite minnen om pappa ibland. Men nu var det ett tag sen, så jag tänkte nog ta något i kväll om ett par kalsonger tror jag! Ni som är inte läst mina minnen och vill de kan titta till höger och klicka på kategorin: Roligt med pappa. För övrigt så kan ni välja vilken kategori ni vill där om ni bara vill läsa om det jag skriver om Alzheimers så kan ni ju klicka på den kategorin..

Kram på er... nu bär det av till jobbet