Min älskade pappa

15 april 1960

När min pappa var liten var han en busig pojke som hittade på mycket bus och levde livets glada dagar. Jag själv ska skatta mig lycklig över att jag idag lever. För när pappa vara pappa mycket när på att dränka sig två gånger i sin ungdom. Jag tycker ju själv att han kanske inte skulle gått igenom isen två gånger på samma ställe. Utan kanske lärt sig av sina misstag. Jag har fått hört många historier igenom livet om pappa och hans bravader. Han växte upp och träffade min mamma. Dom bodde i Stockholm en tid och pappa jobbade som vakt. Han hade förmånen att få gå vakt och vakta prinsens båt i hamnen. En dag när pappa kom hem så höll han på att ramla baklänges av förvåning när han klev innanför dörren. I gardinen satt en apa. När han hade gått ut hade han lämnat balkongdörren öppen för att vädra och nu satt där en apa och tittade på honom. Utan för balkongen stog ett stort träd som apan hade klättrat upp i och in igenom dörren. Pappa tittade ut och såg att ägaren sprang om kring och ropade på sin apa. Han ropade in killen som ägde honom och bjöd på kaffe. När dom satt där och fika så hörde pappa hur mamma klev innanför dörren. Han gick ut till henne i hallen och sa: -vi har besök. Jaha tänkte hon och klev in och det första hon upptäcker är apan som sitter och dinglar i gardinen. Jag kan tänka mig hennes min i denna stund och hur hon måste ha funderat.

Under min uppväxt har jag fått hört åtskilliga historier och berättelser av min pappa. Jag har alltid haft min pappa som stöd igenom livet och han har alltid stöttat mig. Som liten fick jag följa med på både jakt och fiske. Jag minns när vi var ute och jagade. Det var mycket snö ute och vi tog skidorna med oss ut för att jaga tjäder. Vi spände på oss skidorna och åkte i väg. Det kändes som vi åkte flera mil och min små ben började att värka. Då sa pappa plötsligt: -ska vi stanna och äta? Svaret lät ju inte vänta på sig: -självklart! Pappa hjälpte mig av med skidorna och började göra upp en eld. Jag satt där tyst och lyssnade på hur elden sprakade och hur snön ramlade av träden. Pappa tog fram stekpannan och började steka sidfläsk. Det smattrade härligt i stekpannan. Vi satt där och mumsade tillsammans och sa nästan ingenting till varandra. Den känslan finns fortfarande kvar i min kropp, även nu som vuxen. Det var en tid som har rotat sig djupt inombords. Efter allt min pappa har lärt mig om djur och natur så har det blivit en livsstil för mig. Något som jag kommer vilja lära min barn och hoppas på att dom kommer att uppskatta senare i livet. Jag minns en vårdag då solen sken och saven steg i träden då pappa sa: -ska jag lära dig att göra en sälg pipa? Jag var ju inte sen att säga: -ja! Pappa och jag gick ut och gick en sväng på åkrarna där han visste att det växte sälg. Vi tog några kvistar och gick hem. Vi satt på altanen och täljde tillsammans. Jag lyssnade ihärdigt på när pappa berättade hur man skull göra. Vi gjorde varsin pipa och jag provade dom. Det var en härlig dag i min uppväxt som gav mig lärdom. En lärdom som jag skulle få nytta av på en skolresa i högstadiet. En resa där vi var i skog och natur och vi gick runt på olika stationer för att ha ämnen i naturen. När vi kom till träslöjd så skulle vi göra en sälg pipa. Min lärare hade gjort ett utdrag på en beskrivning som alla fick men den beskrivningen såg inte alls ut så som jag lärt mig. Alla gjorde efter beskrivningen och även jag men ingen fick något ljud ur sina pipor. Då tröttnade jag och gjorde en ny precis så som pappa hade lärt mig och vips så lät min pipa. Min lärare hajade till, -Hur gjorde du det där? Jag svarade stolt detta har min pappa lärt mig! Jag fortsatte: -Man kan även ställa vilket ljud man ska ha. Jag fick visa läraren hur allt gick till och han fortsatte att visa dom andra hur man gjorde. Jag minns hur stolt jag var över det min pappa lärt mig!

Detta var en tid under min uppväxt som jag försöker bevara och minnas när livet känns tufft och besvärligt. En tid som jag vill berätta om för mina barn när dom blir äldre. För mitt liv förändrades drastiskt och jag förstod att jag måste leva på mina minnen för att påminnas om hur min pappa varit en gång. Jag visste inte vid denna tid att mitt liv skulle bli ett sorgearbete som skulle kännas som livslångt!

Nu sitter vi i bilen på vaäg hem efter en trevlig vistelse i Örnsköldsvik. Vi har haft en trevlig dag där uppe och börjar i skrivandets stund närma oss Härnösand. Vi satt i dag vid frukosten och pratade var på jag får syn på tidningen och upptäcker en bild på första sidan på mej och min bror. Slår upp sidan och ser en helsida om föreläsningen i går. Snacka om chock på morgon men mycket bra skrivet. Jjag måste oxå säga att jag är imponerad av att det fanns flera politiker som lyssnade i går. Dom föregår med stort föredöme måste jag säga..



Vi höres i eftermiddag...

Nu sitter jag i Örnsköldsviks kummun och har nyss varit på en god lunch. Första föreläsningen gick kanon och vi hade 80 besökande. Jag kommer att skriva lite mer på hotellet i kväll när jag landat. Då kommer en del bilder och i morgon när jag kommer hem så ska det klippas lite i film matrialet så kommer det lite fina klipp från föreläsningen...

Vi höres senare

Slår upp ögonen och har världens huvudvär. Så nu är det bara till at börja bota med kaffe och lite frukost för då brukar det släppa. Idag ska jag och bror min gå igenom måndagens föreläsningar och prata igenom det lite så vi tänker lika;) Brorsan hotar alltid med något spännande han ska slänga ur sig så jag blir lite extrea nervös.
Just nu har jag suttit och spaltat upp lite stolpar som jag skulle vilja få med som T.ex LSS, skamen etc etc och jag måste säga att det är svårt att få ut allt jag tycker är viktigt för det är så mycket man vill ta upp. Vi skulle ledigt kunna prata i tre timmar men då blir det för jobbigt att lyssna. Å att prata i detta ämnet och bara ta med tunga och jobbig situationer man har varit med om är oxå för jobbigt så jag tycker själv om när vi drar in lite humor i det hela så det kan lätta upp. Men jag vet att detta blir bra i slut ändan vi har en bra grund och nu är bara att gå igenom och lägga till och ta bort till vi är nöjda!




Jaha då var det dax för fika. Här har ni en historia så länge. återkommerlite senare i dag;)


En kille gick in på pressbyrån och sa till expiditen
att han vill få sina byxor pressade.
Var på han får till svar:
-skulle de vara snart åt det där
Då svarde han:
-nej det räcker om det är klart om en vecka