Jaha då står en ny dag för dörren och nya möjligheter här i livet. Idag ska jag städa upp lite i köket och prata lite med mamma och se hur dte går för henne. Jag hjälpte henne och skaffade internet i helgen och nu kan hon äntligen börja surfa där hemma. Det är otroligt att det tog så många år innan hon fick i ordning på det. Men nu mamma kan du surfa;)

Just nu tycker jag att det är jobbigt för Amandas skull här hemma.. Hon har fått glasögon! Riktiga flaskbottnar. Hon försöker ha dom men det går lite si så där. Hon har ju sån dålig syn så det kunde jag aldrig tro. Jag försöker ju stötta henne som den pappa jag är och jag tänker ofta, Vad sa pappa till mej när jag var lite och fick glasögon. Men jag kommer inte i håg de.

Nej jag får väll ta min morgon kaffe med min syster nu om hon inte jobbar. Jag och min syster brukar rinag till varandra på morgonen och drick kaffe samtideígt eftersom vi inte träffas så ofta. Får slå henne en signal nu tror jag.....

Ha de bra alla vänner...

Här kommer lite bilder från jul.. PÅ mina kära barn bl.a....



Vänta på jul



Man måste vara varm under vintern



En vinetrdag utan för oss



Arne på tomteland



Vi träffade inte bara Arne utan tomten oxå...

Jag hade ett givande samtal idag med min vänn Mattias. Han berättade att det ska bli ett läger i augusti i sjövik för unga anhöriga... Det är det roligaste som har hänt på fronten på länge.. Det känns otroligt roligt att kunna få delta i detta.. Om det finns fler unga anhöriga som vill delta i detta så tycker jag att ni ska titta in på Mattias blogg och anmäla ert intresse... Det gäller 12-13-14 augusti i sjövik.. kontakta honom och följ med på en upplevelse med oss...

Jag har lagt in en ny kategori som ni kan klicka på som jag döpt till: Roligt med pappa...
Där kan ni läsa om alla roliga händelser som jag fått uppleva och höra om min pappa under min uppväxt. Så nu tänkte jag ta ett par små Historier till. För det är väll dax för det?

Jag tänkte berätta om julen när pappa var liten....
Pappa och hans syster var som spara och slösa när dom var små.. Pappa var slösa och faster var spara. Under julen när dom fått varsin adventskalender så var faster alltid så försiktig så försiktig. Hon smög upp luckorna sakta, sakta och ville ta det lungt så hon kunde spara spänningen så länge som möjligt. Den här julen hade dom fått varsin kalender och skulle öppna första luckan och faster ville som vanligt dra ut på allt och njuta av den så mycket som möjligt. Hon hade inte äns öppnat första luckan fören pappa hade rivit upp ALLA luckor på sin kalender. Gissa vad han gjorde sen. Jo han tog sin kalender och tryckte upp den under näsan på faster och Sa: si (se)











Som sagt, Jag sa förut att pappa och faster var som spara och slösa och det kommer ett på bevis på här... Pappa och faster hade fåt varsin marsipangris och pappa tryckte i sig hela grisen på en gång medans faster tog lite och lite så grisen skulle räcka ända fram till jul. Hon tog en liten gnutta här och en lite gnutta där. Hon hade knappt ätit upp öronen på grisen och kom upp på morgonen och skulle ta ett litet nyp till på grisen. Så öppnade hon kylskåpet och tittade in. Till sin förvåning tittar hon in på fatet och trillar nästan bakåt av synen. På fatet ligger det bara rumpan kvar. Det var min käre far som hade ätit upp nästan hela grisen... Snacka om busunge han var min far! Jag tror att det har gott i arv för nu ska jag berätta om mig själv som liten... När jag var liten och mamma fylde 40. Så hade mamma bjudit in jätte mycket folk och köpte en marsipantårta dagen innan. På natten vaknade jag och var jätte sugen på nått gott. Jag smög upp i köket och öppnade kylen. Jag älska oxå marsipan så jag tog lite av locket på baksidan av tårtan och det var himmelskt. Jag kunde inte slut och jag åt och åt tillslut hade jag ätit upp all marsipan. Jag stängde locket och gick och la mig igen. Dagen där på när alla gäster kommit och mamma tog fram tårtan så vart hon alldeles stum men vad skulle hon göra. De var bara att sätta fram tårtan som var helt ren från maripan... Ni förstår nog att det var jubel och stora skratt den dagen.. men vilken minnesvärd födelsedag hon fick det kommer hon aldrig att glömma....

Usch vad kallt det är ute.. Kan det inte bli lite varmare?....
Pappa kom hem i veckan och det har gått ganska bra.. jag ser ju en kraftig försämring mot för tre månader sen men det får jag ju ta. Hur ska man tänka för att vara glad? Det är ju så att man får vara glad över att pappa jämt är glad och inte tycks lida av detta.. Men tankarna blir alltid åt ett annat håll. Hur hade det varit om han varit frisk?, Varför? och Hur är det om ett år? Det finns miljoner med tankar som poppar upp i lilla skallen ibland. Om jag skulle få önska om framtiden så skulle vilja jobba med demens och anhöriga. Det är nått jag ska jobba för i framtiden....

På måndag är det dax för styrelsemöte i Leksands demensförening. Det kommer och bli spännande och roligt och träffa gänget igen...

Ha det bra alla där ute...

Jaha då var pappa inne på avlastning igen..  Jag har hört att han har fått lite besök och har en bra granne  inne på Edshult. De känns så skönt att jag vet att pappa har det bra. De får både mej och mamma att slappna av lite. När det är vinter så här så skanar jag våra jaktdagar i skogen, Dom var nog de bästa av allt i min uppväxt. Jag önskar att dom kunnat fortsatt men nu får det bli sånna med min bror istället.

Jag sitter här och tittar ut på snöfallet och tycker att det kommit nog med snö nu. Just nu finns det så mycket jag skulle vilja göra men vädret gör ju att man blir bara trött på allt och jag som måste åka iväg till Leksand och titta på ett jobb åt min chef. Men jag får då säga att det var en lugn och skön morgon. Barnen sitter som två ljus och tittar på barnprogram och Linda har ligger och sover i sängen.

Jag fick ett mail i veckan från Anita Landén med en föfrågan som har gått fram till våran ordförande i Demensföreningen i leksand. Denna fråga tyckte jag själv var högst intressant men jag ska inte ta upp det här innan vi tagit upp det i föreningen. Jag hoppas att jag får tillfälle att komma tillbaka tilld ettta lite längre fram i vår. Det var otroligt kul att hon mailade till mej och har tid att tänka på mej när dom har så mycket att stå i i förbundet. Jag vart glad och överaskad.. Hon har hjälpt min mamma så myket bara igenom att fixat så mamma har fått kontakt med unga anhöriga...

Nej nu ska jag väll bege mig mot Leksand och försöka att titta på jobbet.. Jag ska försöka att blogga lite mer men det är svårt att hinna med i bland... Tusen kramar på er alla....

Det man har lärt sig efter alla upplevelser kring Alzheimers och att leva med en anhörig som har denna sjukdom.
Det är nog att man har kommit närmare sig själv och att man vet hur mycket ett normalt liv är värt. Jag har vuxit som människa för varje dag som går och jag uppskattar saker i livet ännu mer en förut. Jag har förståt hur människan behöver närhet och hur mycket vi är beroende av varandra. Jag förstår oxå hur mycket pappa behöver känna sig behövd även om han inte kan göra så mycket men det räcker med att han får sitta och pilla med något, typ en servett. Jag ser ju att livet inte blir bättre för honom men det är ju något jag fått lärt mig att leva med nu. Det finns så mycket jag hade velat gjort med min pappa som inte går. Nu är det bara att finnas till och ta hand om honom så gott det går. Jag försöker även prata mycket med mamma så hon vet att jag finns. I vissa stunder behöver jag bara vara för mig själv för att orka kunna stötta min mamma. Julen var en tuff bit för mig mentalt. Tankar snurrade och jag försökte hålla ett leende på läpparna men det var svårt. Det finns ofta väldigt många funderingar som kommer upp i skallen som kan vara svåra att tygla och slå ur skallen. Tankar som man inte vill ha där men som ändå poppar upp. Just nu försöker jag skriva ihop ett lite häfte till minne av min friske pappa som jag vill att mina barn ska få höra när det blir större. Roliga historier och berättelser som har hänt i min uppväxt. Jag ska få bloggen fixad snart igen så jag får lite nytt när det är nytt år. Det ska bli roligt. Jag har igentligen världens bästa vänner. Nej nu ska jag återgå till
Hockeyn.. Ta hand om er

I dag är det bättre men det roslar och har sig i bröstet. Känner mig lite som en fint stuvad lake;) lite smörig, gräddig och kladdig på utsidan men en perfeckt innertemperatur.. ler.
sitter och skriver lite då och då i mitt kollegieblock på min  berättelse om pappa men det blir snart en bok tror jag:) Det har blivit så mycket efter hand så ska snart sätta mig och skriva rent lite till.. Nej nu är det dax att försöka äta nått så man får energi.. kramar på er.. 

har varit en tuff start på det nya året. har legat nu i fyradagar med hosta och snuva.. hade feber dom första dagarna och nu har väll den släppt hyfsat men är jätte matt i kroppen och orkar ingenting. Vilken tur att jag har en snällk granne som kom och drog av gården åt mej i dag med traktorn efter nattens snöfall. hoppas att alla ni andra fått varit friska. Själv ska jag gå och vila mig nu.. ha det bra alla...