Ny morgon och ny dag, nya bekymer;)

Vägen till att jag skulle bli klock var en självklarhet när jag var liten. Jag satt alltid på bänken bredvid spisen och tittade på när mamma lagade mat. Jag fick väll hjälpa till så gott jag kunde med detta. Jag var alltid med mamma i köket. Jag vet en gånng när mamma skulle baka och hon hade kavlat ut degen och telefonen ringer. Hon svara ju naturligtvis och blir ståeende en stund så tänkte jag att jag hjälper henne. Jag visste ju att hon hade på nått som liknade salt och kanel. Men jag han bara ha på saltet och ställa tillbaka det i skåpet så kom hon tillbaka och fortsatte själv ha på resten. Jag var ju mycket stolt och tänkte inte mer på det. För hur ska man veta när man är lite att det är socker och kanel man har när man gör bullar. Vi åt aldrig några bullar själv av det baket utan det var min käre bror som råkade ut för den olyckan. Jag hade velat sätt när han satt påp jobbet med mammas bullar och tuggade i en till kaffet.
Jag växte och vart lite större, jag och en kompis brukade gå hem och baka varje dag efter skolan. Det var mjöl så det var en fröjd åt det överallt i köket och vi mumsade i oss allt vi bakat. Sen gick vi ut och lekte. Mamma fick aldrig smaka men gissa vem som fick städa köket! japp min mamma. Hon suckade varje gång hon kom hem och såg röran!


'

Nu fick ni höra om hur det var när jag var liten och busig så här på morgonen! Men det var nog inte jag som var värst. Mina syskon dom kunde oxå. När jag var liten och dom ville bli av med mig så jagde dom mig med damsugaren så jag fick krypa in under sängen! Men det får dom igen någon dag;)

Hoppas ni får en bra dag och vi höres väll ikväll om jag orkar idag istället;)