godmorgon på er alla vänner! Idag är jag ledig och tänkte pyssla på med lite grejer hemma bl.a fixa lite för demensföreningens föreläsning nästa vecka. Det känns så skönt att få någon dag extra men samtidigt så vill jag jobba (lätt å förklara den känslan.. inte!).
Jag har suttit här på morgonen och blädrat bland min papper och druckit kaffe för mig själv. Det är nästan den bästa stunden på dagen. Barnen sköter sitt och jag får lugn och ro att försöka bli människa. Jag försöker alltid berabeta min tankar kring pappa och det brukar naturligtvis bli på morgonen och antingen skenar tankarna iväg och så blir man ledsen men på slutet har det gått hyfsat. Det är klart att man är ledsen i bland men jag försöker alltid att jag ska glädjas åt det fina jag har! (familj, vänner och min underbara barn).


Mina syskon har stått mig nära även om dom kunde vara elaka när man var liten;)
Min kära bror tog alltid mes mig ut på skoter turer med sin kompisar när dom skulle ut. Jag mins speciellt när vi var och tittade på svenska rallyt. Vi skulle samlas tidigt på morgonen nere vid sjön. Det var kallt som bara den. min bror sa du får följamen nu är det kallt. (de sa han alltid och jag tror det bara var en gång jag inte åkte med och då var det 30 minus) Vi åkte ner till sjön och där stog alla samlade. Vi drog i väg! Jag minns att vi åkte långt i det härliga vinterlandskapet och snön den glimrade vackert. Vi gjorde väll ett par stopp under resans gång och tillslut var vi framme. Jag minns att vi satt framför elden som sprakade och min bror frös om fötterna. Han satt och värmde dom över elden och plötsligt så började stövlarna smälta. Jag har även ett starkt minne till, jag vet inte om det var samma resa men det var så här. Min bror hade en kompis som inte riktigthade tänkt på vad han hade på fötterna. Han hade satt på sig jumpadojjor när vi var ute och åkte skoter. Ni kan säkert tänka er hur kall han vart om fötterna när vi var ute så på vägen hem så tog vi den snabbaste vägen hem så vi åkte efter vägen hem. Det gick ganska fort och jag och min bror åkte först. Jag vet att jag vände mig om och han satt med fötterna uppe vid styret och värmde fötterna på utblåset från motron. Rätt som det är i hög hastighet så blåser hans halsduk upp för ansiktet och dett vinglar kraftigt. Jag trodde han skulle köra av vägen. Tänk er själva en kille på skoter med fötterna upp vid styret och en halduk för ögonen i 60khm. Det var en ganska rolig syn och det var tur att det gick bra.

Jag har haft tur att jag fått följa mina syskon när dom varit ute på tokigheter och detär jag väldigt tacksam för. Tack för att ni ställt upp för eran lillebror! Även min kära syster som tagit mig med på moped turer. Man får väll säga att det varit tur att det varit sådan åldersskillnad så man  fick vara med;)