Sitter vid datorn och följer hockeyn. Var och hälsade på pappa igår och det var ganska tufft. Pappa var mycket avskärmad och blicken gick rakt fram. jag slälde mig hela tiden i hans blickfång så han skulle se mig. Han var glad och positiv som alltid och det försökte jag glädjas över.

Nu på kvällen efter jag badat mina små älsklingar så pratade jag och Tindra om farfar och hon frågade en del frågor och så. Jag försökte svara så gott jag kunde. Jag frågade om hon ville hälsa på honom men det ville hon inte. Hon ville veta mer om farfars sjukdom och jag förklarade att han glömmer saker och pratar så man inte förstår. Då säger Tindra om du får den sjukdommen så ska jag ta hand om dig och påminna dig så du inte glömmer. Sedan säger hon -För du vet ju att jag älskar dig...

Det värmde nått otroligt och jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Tänk vilka underbara barn jag har..

Nej åter till hockeyn. Ska försöka skriva lite oftare men jag lovar inget;)