Åååå Äntligen fredag.  Nu sitter jag här och tittar ut och det är bäck svart ute. Tänk vad glad man blir. Kaffe pettern är på och det sprids en himelsk doft av kaffe i huset. Nu har jag det som bäst. Att få sitta här med mitt kaffe och fundera på allt och ingenting helt själv med min kaffe kopp då mår jag som bäst. Ja Artickeln vart ju bra så då slipper man gå och vara nervös längre men jag trodde jag skulle få en chock när jag läste löpet på väg hem från jobbet. ler;)
Men jag är nöjd jag hoppas att det ger mer tankar och mer förstålse för alla drabbade inom denna sjukdom eller demens över huvud taget. För det är en fruktansvärt påfrestande anhörig sjukdom som ställer till det mycket i mångas liv. I kväll kommer en av min bästa kompisar hit. En kille som stöttat mig mycket igenom livet. Det finns inte många som honom och han värderar jag högt! Det ska bli kul för det var ett tag sen vi sågs.

Jag har inte hälsat på pappa på ett tag och det börjar göra sig påmint i bakhuvudet. Jag vet ju att han har det bra där han är men nu är det dax snart igen att ta en tur men jag måste känna den där känslan att jag vill och orkar. Jag ska ändå till Leksand så jag tror jag ska ta en sväng in till honom på söndag.

Ja å nu är älgjakts veckan snart till ända. Tänk jag minns jag skulle med ut när jag var liten med pappa. å vilken spänning och just denna veckan skulle jag vara med två dagar och jag visste att pappa hade skjutit dagen innan och valde att sitta med min bror för vad är oddsen att pappa skulle få skjuta igen och vad händer jo pappa skjuter ytterligare en men jag och bror min såg inte en älgskånk. Så dagen där på tänker jag nej nu har pappa skjutit för hela veckan så jag sitter med bror min igen och vad händer. INTE EN ÄLG men jag hör ett skott och pappas röst på radion. Han har skjutit igen. Han sköt fyra älgar den jakten! Men du bror min! Du har ju verkligen haft närkontakt med älg! Ni som känner min bror kan ju fråga honom om älgen Hubert;) ( brorsan kanske en ny tränings metod)