05.33

Jaha då bär det av till Jönköping idag då. Så jag ska strax åka och plocka upp min käre bror. Måste säga att i dag är jag lite seg och så men jag är väll snart på banan igen ska ni se. Det har inte hänt så mycket det senaste här hemma utan jag har pysslat på och varit pappa. Nu tutar vi och åker. Skriver i samma in lägg under dagen....

!4.00

Föreläser

15.30

Rundvandring i Jönköping

20.00

Andra föreläsningen


23.33

Ligger på hotell rummt och ska till och sova. denna dag har varit givande och det har gått bra. <Nu siktar vi på hem färden och jag ar mer att berätta i morgon när jag kommer hem

Idag har jag haft skallen full av tankar kring pappa och haft enorm saknad inombords. Det är nog inte så konstigt eftersom vi pratade så mycket om denna eländiga sjukdom igår.

Jag har fått en mycket intressant komentar i föregånde inlägg om varför jag gör detta med föreläsningar. Så jag tänkte berätta lite om hur det ligger till. Jag och min bror halkade bara in på detta igentligen då vi vart tillfrågade att komma och prata inför en grupp inom vården i Leksands kommun och på den vägen är det. Ni ska veta att jag har varit fruktansvärt blyg och har aldrig trott att jag skulle klara av något sånt här och inför varje föreläsning så är jag så nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men så fort dom första orden kommer så släpper det och jag vet att ingen kan rätta mej och säga att jag har fel. Sen är jag så himla glad över att så många unga känner igen sig i det vi berättar. Jag pratade med en kille i går och han sa att han känner igen sig i allt vi pratat om. Det kändes så skönt att få det bekräftat. Jag har hört flera säga samma sak. Det jag vill med detta är att visa att det finns så många unga anhöriga som tror att dom är ensam men det är dom inte och det är något jag tycker att man ska arbeta vidare med. Även dom unga anhöriga behöver stöd och hjälp men dom kanske inte riktigt vågar eller vet vad dom ska göra för att få hjälp, stöd och även få prata av sig. Stänga in allt du har inom dej går bara till en viss gräns sedan spricker allt. Fråga mej för jag har gjort det och fler med mej.
Sen känner vi olika allihop men make\maka  till en drabbad demens sjuk tänker på ett annat vis en som jag då som är barn till den drabbade. Jag ser andra saker än mamma som mister sin man och jag min pappa och det kan jag märka när vi diskuterar om pappa för vi brottas med lite olika tankar.

Jag måste säga en sak till innan jag går i duschen. Idag sa min mamma något som gjorde mig så glad. Hon sa: Tobias du ska veta att jag är otroligt stolt över dej och det du och Thomas gör för det skulle jag aldrig orka.
Där har vi ett skäl till en make\maka skulle aldrig orka med detta.

Så man kan samman fatta det så att jag gör det för att öka kunskapen om dom anhöriga och vad dom behöver för stöd och öka förståelsen för dom drabbade och des anhöriga. sen är det en lite bonus att det är som lite terapi för mig... 
Här kommer min mail igen: [email protected]

Ha det bra... 

Det har varit en underbar och trevlig tripp till Mora och vill tacka alla för att vi fick komma. Jag måste säga att jag var nervös men det släppte ganska fort får jag lov att säga.
Nu sitter jag och bara känner mig lite trött efter en lång men trevlig dag och ska strax krypa till kojs och i morgon ska jag titta igenom matrialet från Mora och se vad som ska ändras på inför Jönköping nästa vecka.

Men åter tusen tack för att vi fick komma och vara delaktiga i denna föreläsning så en stor ros till er och jag måste även säga att det var otroligt roligt att så många kom...







Sköt om er så tittar jag in i morgon igen...

Då var det Tisdag och jag laddar för föreläsningen i Mora i morgon. Ska snart sätta mej och gå igenom det ytterligare en gång så jag känner mig trygg i detta. Det har inte hänt så mycket de senaste dagarna fast det varit fullt upp med bilbesiktning och barnkalas.

Jag har tänkt tillbaka mycket på allt som hänt det senaste året och läst igenom mycket av det jag skrivit och förstått att jag kommit in i en fas där jag har börjat mer och mer aksepterat detta men sorgen kommer och går.
Från det att varje dag var en kamp med min känslor och jag viste i förväg att pappa skulle bli sämre och sämre men att jag inte kunnat göra något åt det. Den tiden var fruktansvärd och man kan inte sätta ord på den sortens sorg och smärta. Idag trillar jag bara dit någon gång dagligen men ofta så hittar jag tillbaka igenom att tänka på allt fint vi upplevt tillsammans.
Det har nog varit tack vare allt stöd och skrivande som jag hittat en väg att leva med detta även om saknaden är enorm efter pappa och att se honom kan sänka en så lågt att man känner sig som en lite mygga.

Men som sagt den som säger att man är för liten för att göra något har aldrig träffat på en mygga....

Nej nu måste jag återgå till mit läsande och se om det är något mer jag kan stoppa in...

Ha det bra och ta hand om varandra så hörs vi efter föreläsningen i Mora och video kameran åker med dit oxå så vi kan kolla igenom det efteråt och se om det finns något att förbättra. Så kanske att det kan komma upp något litet från Mora med...

Här kommer ett exempel hur det kan komma att se ut om några år iallafall
om våran stadsminister får tycka..



Jag är väldigt glad att några få vågar lägga lite komentarer fast jag hoppades på fler;)
Ja tänk om det ser ut så där om 30 år då har dom lyckats med  att försämra saker och ting ännu mer..
Denna vecka har rullat på ganska bra och jag har börjat blickat mot nästa. I morgon är det dax för besiktning av min bil.. Usch sådant tycker jag inte om. Men det ska inte vara några bekymmer utan det ska väl gå fint. Sedan på onsdag så är det dax för Mora och föreläsningen. Så vi har börjat kika lite både jag och min käre bror på lite nya forskningar kring Alzheimers. Gurkmeja ska vara bra enligt forskarna om man ska förebygga att inte få Alzheimers. Jag har suttit här och goglat lite här på morgonen och hittat lite intressanta grejer kring detta. Men vi får åter komma kring detta lite senare i veckan och så...

Sen vart jag så glad att Linda ska läsa en kurs om demens och jag tror nog att jag vet en som har ett finger med i spelet där (tänk vad bra att du finns i kommun). Jag kommer oxå att läsa igenom detta eftersom min kära sambo oxå ska läsa detta. så då tänker jag passa på och vara med och förhöra henne.  

Vi hörs i morgon...

Hittade en film på youtube när jag letade på Alzheimers. Den kanske kan vara lite tänkvärd...

Detta sätter många tankar, Ledsamhet och ilska. Jag hoppas det inte är sant. Så här får det verkligen inte gå till. Det var med tårar i ögon jag hörde på detta idag på radion.. Man vet inte vad man ska tro om vården. Det enda jag vet är att hos pappa har det varit bra men man får ju väldigt jobbiga tankar kring detta. Jag hoppas att det inte finns folk som får lida i Leksands kommun..

Ja då var det dax för ny vecka och nya utmaningar. I dag känner jag mej lite trött och sliten efter en fullspäckad helg med Hockey, simmning och uteliv. Så igår var jag helt utslagen, jag låg på soffan och sov när klockan var sisdådär sju med min vovve bredvid. Ska väl försöka vara lite mer aktiv på bloggen denna veckan. Har en del att gå igenom inför nästa vecka och så. Det blir en vecka som har en del saker att fixa med;)

Ja dax att åka igen nu da.. Jobbet kallar

Hej på er. Det har varit fullt upp hela veckan med  en dotter som legat magsjuk och så! Idag sitter jag och funderar på om det finns något positivt i att bli drabbad av demens. Och det jag kan hitta hos oss är att familjen växer samman mer och blir starkare.
Anledningen till att jag frågar detta är att jag funderar lite på dom kommande föreläsningarna.
Så kan inte ni komentera lite om ni kan se något positvt i detta.
Är det bara negativt. Man måste ju kunna se de positiva sakerna oxå, Även om dom är få..

Det finns fördelar i allt!

En morgon med bara bekymmer. Min kära lilla bil måste ha frysit i dörren för när jag låset upp så började elktroniken låta och ha massa konstiga ljud för sig i dörren.. Det var bara att klättra in på andrasiden och starta bilen men ändå fortsätter det att låta.. Hmmm ja ja nu har jag gått in och börjar om dagen lite tror jag.. Ska koka lite kaffe så ska detta bli mycket bättre. Tänka att ska krålngla men vi har ju som sagt nästan 20 minus grader.
Jag har haft jätte härliga dagar på jobbet i två veckors tid när jag fått utvecklas och sånt tycker jag om. Jag har fått tagit fram delar och gjort 30 side bord eller sängbord som är nytt i produktionen på jobbet. Det känns som om man kom hem från slöjden i skolan och visade upp något snygt och man är jätte stolt. Jag har då naturligtvis köpt två till mej själv för stt det är det första jag någonsin gjort. Men jag är väldigt stolt!






Jaha så nu sitter man här och dricker sin kaffe och bara väntar på att bilen ska tina..
Ja och inget pappa blev det denna vecka heller.. Känns inte så bra men vad ska man göra när magsjukan härgar!
Vi hörs i helgen.. Kramar