Torsdag
Denna har varit knökad med saker som skulle göras. I Tisdags var det styrelsemöte med mycket planering inför mars månad. Jag var även in och hälsade på pappa. Ett jobbigt möte men en underbar personal som bemötte mej så himla underbart trots att denna person bara var vikarie. Det vart mycket spök i huvudet och en saknad som växte enormt. Att möta sin pappa och titta på honom och inte känna igen personen man pratar med kan vara frustrerande och ledsamt. Att inte få kontakt och föra ett smatal med honom det bara skär i hjärtat. Det kändes som hjärtat krossades i tusen bitar och jag försökte hålla god min. Det hjälper ju förstås att han har humor och är väldigt glad.
Jag bjöd honom på godis och han åt med ett leende på läpparna. Det värmde mig och jag intalar mig själv att han har det iallafall bra. Iblnad känns det så lönlöst att hälsa på. Jag vill ju att han ska vet vem jag är men jag tror inte han vet det.
Saknar dej pappa!!!
Att sakna den man älskar som ändå står framför en kroppsligt= de anhörigas sjukdom. Men man vet inte vad som rör sig i de små cellerna, pappa var nöjd o kunde han säga det så gjorde han. "Det ordnar sig ska Du se"
Kram/ Beth
Känslan av att du var där finns hos din far, kom ihåg att sjukdomen gör så att den sjuke förmedlar och tar emot genom känslor. Läser att du har det svårt att se någon mening, men du ger stor glädje i känslan för din far, du är viktig glöm inte det! Kram till dig/Nina
Ja känslan kan vara meningslös men självklart så tycker jag inte att det inte har någon mening varken för mej eller pappa. Men just för stunde så känns allt så meningslöst... Så svårt att sätta ord på.. Kramar Tobias
