En dag i tankar...
Jag har fått en mycket intressant komentar i föregånde inlägg om varför jag gör detta med föreläsningar. Så jag tänkte berätta lite om hur det ligger till. Jag och min bror halkade bara in på detta igentligen då vi vart tillfrågade att komma och prata inför en grupp inom vården i Leksands kommun och på den vägen är det. Ni ska veta att jag har varit fruktansvärt blyg och har aldrig trott att jag skulle klara av något sånt här och inför varje föreläsning så är jag så nervös så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men så fort dom första orden kommer så släpper det och jag vet att ingen kan rätta mej och säga att jag har fel. Sen är jag så himla glad över att så många unga känner igen sig i det vi berättar. Jag pratade med en kille i går och han sa att han känner igen sig i allt vi pratat om. Det kändes så skönt att få det bekräftat. Jag har hört flera säga samma sak. Det jag vill med detta är att visa att det finns så många unga anhöriga som tror att dom är ensam men det är dom inte och det är något jag tycker att man ska arbeta vidare med. Även dom unga anhöriga behöver stöd och hjälp men dom kanske inte riktigt vågar eller vet vad dom ska göra för att få hjälp, stöd och även få prata av sig. Stänga in allt du har inom dej går bara till en viss gräns sedan spricker allt. Fråga mej för jag har gjort det och fler med mej.
Sen känner vi olika allihop men make\maka till en drabbad demens sjuk tänker på ett annat vis en som jag då som är barn till den drabbade. Jag ser andra saker än mamma som mister sin man och jag min pappa och det kan jag märka när vi diskuterar om pappa för vi brottas med lite olika tankar.
Jag måste säga en sak till innan jag går i duschen. Idag sa min mamma något som gjorde mig så glad. Hon sa: Tobias du ska veta att jag är otroligt stolt över dej och det du och Thomas gör för det skulle jag aldrig orka.
Där har vi ett skäl till en make\maka skulle aldrig orka med detta.
Så man kan samman fatta det så att jag gör det för att öka kunskapen om dom anhöriga och vad dom behöver för stöd och öka förståelsen för dom drabbade och des anhöriga. sen är det en lite bonus att det är som lite terapi för mig...
Här kommer min mail igen: [email protected]
Ha det bra...
Föreläsning i Mora
Nu sitter jag och bara känner mig lite trött efter en lång men trevlig dag och ska strax krypa till kojs och i morgon ska jag titta igenom matrialet från Mora och se vad som ska ändras på inför Jönköping nästa vecka.
Men åter tusen tack för att vi fick komma och vara delaktiga i denna föreläsning så en stor ros till er och jag måste även säga att det var otroligt roligt att så många kom...
Sköt om er så tittar jag in i morgon igen...
Tisdag
Jag har tänkt tillbaka mycket på allt som hänt det senaste året och läst igenom mycket av det jag skrivit och förstått att jag kommit in i en fas där jag har börjat mer och mer aksepterat detta men sorgen kommer och går.
Från det att varje dag var en kamp med min känslor och jag viste i förväg att pappa skulle bli sämre och sämre men att jag inte kunnat göra något åt det. Den tiden var fruktansvärd och man kan inte sätta ord på den sortens sorg och smärta. Idag trillar jag bara dit någon gång dagligen men ofta så hittar jag tillbaka igenom att tänka på allt fint vi upplevt tillsammans.
Det har nog varit tack vare allt stöd och skrivande som jag hittat en väg att leva med detta även om saknaden är enorm efter pappa och att se honom kan sänka en så lågt att man känner sig som en lite mygga.
Men som sagt den som säger att man är för liten för att göra något har aldrig träffat på en mygga....
Nej nu måste jag återgå till mit läsande och se om det är något mer jag kan stoppa in...
Ha det bra och ta hand om varandra så hörs vi efter föreläsningen i Mora och video kameran åker med dit oxå så vi kan kolla igenom det efteråt och se om det finns något att förbättra. Så kanske att det kan komma upp något litet från Mora med...
Onsdag
Jaha då var man hemma igen efter en dag på jobbet. Idag har det rullat på och jag har gått igenom föredraget i huvudet som vi ska ha nästa vecka. Jag har så mycket som poppat upp under veckan. Så jag har en lite fråga till er. Vad tycker ni om vården i det stora hela?
Det är intressant att få höra era åskiter eftersom jag vill naturligvis själv att vården ska bli bättre. Vi betalar skatt och sen när man blir sjuk så måste man ju få hjälp på allra bästa sätt. Vi kommer ju dit allihop någon gång och då vill vi ju ha den bästa hjälp vi kan få..
Jag går inte in på det mer hur jag tycker och så för nu vill jag höra era åsikter....
Tankar kring detta
Detta sätter många tankar, Ledsamhet och ilska. Jag hoppas det inte är sant. Så här får det verkligen inte gå till. Det var med tårar i ögon jag hörde på detta idag på radion.. Man vet inte vad man ska tro om vården. Det enda jag vet är att hos pappa har det varit bra men man får ju väldigt jobbiga tankar kring detta. Jag hoppas att det inte finns folk som får lida i Leksands kommun..
Torsdag
Denna har varit knökad med saker som skulle göras. I Tisdags var det styrelsemöte med mycket planering inför mars månad. Jag var även in och hälsade på pappa. Ett jobbigt möte men en underbar personal som bemötte mej så himla underbart trots att denna person bara var vikarie. Det vart mycket spök i huvudet och en saknad som växte enormt. Att möta sin pappa och titta på honom och inte känna igen personen man pratar med kan vara frustrerande och ledsamt. Att inte få kontakt och föra ett smatal med honom det bara skär i hjärtat. Det kändes som hjärtat krossades i tusen bitar och jag försökte hålla god min. Det hjälper ju förstås att han har humor och är väldigt glad.
Jag bjöd honom på godis och han åt med ett leende på läpparna. Det värmde mig och jag intalar mig själv att han har det iallafall bra. Iblnad känns det så lönlöst att hälsa på. Jag vill ju att han ska vet vem jag är men jag tror inte han vet det.
Saknar dej pappa!!!
En liten fråga...
Anledningen till att jag frågar detta är att jag funderar lite på dom kommande föreläsningarna.
Så kan inte ni komentera lite om ni kan se något positvt i detta.
Är det bara negativt. Man måste ju kunna se de positiva sakerna oxå, Även om dom är få..
Det finns fördelar i allt!
Min början på det jag skrivit...
Min älskade pappa
15 april 1960
När min pappa var liten var han en busig pojke som hittade på mycket bus och levde livets glada dagar. Jag själv ska skatta mig lycklig över att jag idag lever. För när pappa vara pappa mycket när på att dränka sig två gånger i sin ungdom. Jag tycker ju själv att han kanske inte skulle gått igenom isen två gånger på samma ställe. Utan kanske lärt sig av sina misstag. Jag har fått hört många historier igenom livet om pappa och hans bravader. Han växte upp och träffade min mamma. Dom bodde i Stockholm en tid och pappa jobbade som vakt. Han hade förmånen att få gå vakt och vakta prinsens båt i hamnen. En dag när pappa kom hem så höll han på att ramla baklänges av förvåning när han klev innanför dörren. I gardinen satt en apa. När han hade gått ut hade han lämnat balkongdörren öppen för att vädra och nu satt där en apa och tittade på honom. Utan för balkongen stog ett stort träd som apan hade klättrat upp i och in igenom dörren. Pappa tittade ut och såg att ägaren sprang om kring och ropade på sin apa. Han ropade in killen som ägde honom och bjöd på kaffe. När dom satt där och fika så hörde pappa hur mamma klev innanför dörren. Han gick ut till henne i hallen och sa: -vi har besök. Jaha tänkte hon och klev in och det första hon upptäcker är apan som sitter och dinglar i gardinen. Jag kan tänka mig hennes min i denna stund och hur hon måste ha funderat.
Under min uppväxt har jag fått hört åtskilliga historier och berättelser av min pappa. Jag har alltid haft min pappa som stöd igenom livet och han har alltid stöttat mig. Som liten fick jag följa med på både jakt och fiske. Jag minns när vi var ute och jagade. Det var mycket snö ute och vi tog skidorna med oss ut för att jaga tjäder. Vi spände på oss skidorna och åkte i väg. Det kändes som vi åkte flera mil och min små ben började att värka. Då sa pappa plötsligt: -ska vi stanna och äta? Svaret lät ju inte vänta på sig: -självklart! Pappa hjälpte mig av med skidorna och började göra upp en eld. Jag satt där tyst och lyssnade på hur elden sprakade och hur snön ramlade av träden. Pappa tog fram stekpannan och började steka sidfläsk. Det smattrade härligt i stekpannan. Vi satt där och mumsade tillsammans och sa nästan ingenting till varandra. Den känslan finns fortfarande kvar i min kropp, även nu som vuxen. Det var en tid som har rotat sig djupt inombords. Efter allt min pappa har lärt mig om djur och natur så har det blivit en livsstil för mig. Något som jag kommer vilja lära min barn och hoppas på att dom kommer att uppskatta senare i livet. Jag minns en vårdag då solen sken och saven steg i träden då pappa sa: -ska jag lära dig att göra en sälg pipa? Jag var ju inte sen att säga: -ja! Pappa och jag gick ut och gick en sväng på åkrarna där han visste att det växte sälg. Vi tog några kvistar och gick hem. Vi satt på altanen och täljde tillsammans. Jag lyssnade ihärdigt på när pappa berättade hur man skull göra. Vi gjorde varsin pipa och jag provade dom. Det var en härlig dag i min uppväxt som gav mig lärdom. En lärdom som jag skulle få nytta av på en skolresa i högstadiet. En resa där vi var i skog och natur och vi gick runt på olika stationer för att ha ämnen i naturen. När vi kom till träslöjd så skulle vi göra en sälg pipa. Min lärare hade gjort ett utdrag på en beskrivning som alla fick men den beskrivningen såg inte alls ut så som jag lärt mig. Alla gjorde efter beskrivningen och även jag men ingen fick något ljud ur sina pipor. Då tröttnade jag och gjorde en ny precis så som pappa hade lärt mig och vips så lät min pipa. Min lärare hajade till, -Hur gjorde du det där? Jag svarade stolt detta har min pappa lärt mig! Jag fortsatte: -Man kan även ställa vilket ljud man ska ha. Jag fick visa läraren hur allt gick till och han fortsatte att visa dom andra hur man gjorde. Jag minns hur stolt jag var över det min pappa lärt mig!
Detta var en tid under min uppväxt som jag försöker bevara och minnas när livet känns tufft och besvärligt. En tid som jag vill berätta om för mina barn när dom blir äldre. För mitt liv förändrades drastiskt och jag förstod att jag måste leva på mina minnen för att påminnas om hur min pappa varit en gång. Jag visste inte vid denna tid att mitt liv skulle bli ett sorgearbete som skulle kännas som livslångt!
måndag härliga måndag
Mamma och jag ska göra en tur till pappa i veckan tillsammans och se hur det är med honom. Jag känner bara att jag måste hitta kraften någonstans. För ni som vet hur det är vet att det kan vara ganska påfrestande på psyket. Det blir mycket tankar och man kan vara ganska nedstämd efteråt men det är då jag ringer min käre bror och drar nått skojigt så vi får skratta lite tillsammans.
Sna´rt är vi inne i februari månad och då blir det full rulle vill jag lova. Jag har hur mycket som helst som står på tapeten så som bilbesiktnig, styrelsemöte och föreläsningar men vi ska väll kunna sy i hop den månaden oxå.
Nästa vecka kommer jag med en lite grej som kan vara intressant men än så länge får det nog vara en hemligt! Men jag kan ju säga som så att jag är väldigt stolt att ha en så super bra arbetsgivare och mer får ni reda på sen...
Jag tittar in i morgon bitti och lägger in ett ganska långt inlägg ur det jag skrivt...
Kramar på er...
En Lördag med barnen...
En underbar och trevlig Lördag.
Familjen kommer alltid i första hand för mej och att se sina små änglar är som att vinna högsta vinnsten.
Har varit en dag där man har haft det bra och tänkt på vad lycklig man är över sin älskade familj.
Pappa saknar jag och tänker på ofta och tankarna går ofta över i Vad synd att inte pappa min kunde vara med och se sina barnbarn växa upp. se hur dom utvecklas och lär sig allt mer och mer.
Jag går mer och mer in i en grå zon av tankar på kvällar när jag inte gör så mycket. T.ex när jag tittar på tv så kan tankar komma smygande över en och man blir lite lägre och man blir ledsen över att det blev så här. Pappa skúlle ju få vara med oss och uppleva detta. Leva ett härligt liv nu när han nått pensionsåldern. Ut och resa med mamma och njuta av livet.
Har hört att pappa nu har fått lite agresiva tendenser. Något som jag aldrig upplevt med honom. Han som alltid varit glad. Det är bara att hoppas att det är en tillfällighet.
Nej nu ska jag spela lite med mina barn på tv:n
Styrke kramar till alla ni som har det jobbigt
Torsdag
Idag har jag och min bror tackat ja till att föreläsa i Jönköping ´den 28 Februari. Så den 22 och den 28 Februari är vi ute och föreläser.
Den 22 Februari är vi i Mora i samlingssalen i saxnäs äldreboende kl 18.00
Anmälan senast den 20\2 . Fri Entre.
Anmälan till Lena Broman på [email protected]
Jag har inte hunnit med så mycket denna vecka då barnen måste ha sin tid och Linda har varit så dålig. Så jag måste säga att det har gått i ett. Jag hade velat sjunkit ner en stund vi datorn och surfat lite och funderat lite kring demens och lite mer kring pappa. Att sitta här och läsa om hur andra upplever det ger mycket bra tankar även om det skär i en och man blir väldigt ledsen.
Jag har många gånger velat veta mer om pappa och hur han hade det som barn. Jag vet ganska mycket men jag hade gärna vetat mer. Som liten älskade jag att krypa upp i farmors eller farfars knä och lysnna på historier hur det var när pappa var liten. Idag är saknaden så stor och inget kan fylla pappas tomrum man förstår aldrig hur mycket man älsakr en människa innan det är försent. Att säga det till pappa idag gör varken från eller till. Även om jag ofta säger det men jag ser på honom att han inte förstår vad jag menar. Jag hoppas bara att han inte gick och oroade sig över sin sjukdom. Idag tror jag att han har det bra där han är i sin egen lilla värld även om jag inte tycker att det är ett liv en 66 åring ska leva...
Saknar dej pappa...
En funderar kväll
En tuff läsning som sätter fart på tankarna och man sjuker djupare och djupare in hur det har kunnit varit för min pappa. Jag tycker det är fantastiskt att du skriver dina tankar och berättar hur det är. Med sånna personer som dej lär vi oss mer om sjukdomen och hur det är att leva med den. Har lagt en länk hennes blogg under länkar men lägger även in den här!
Nu ska jag försöka att styra över tankarna på annat och krypa ner i sängen... Vi hörs i morgon...
http://alzheimer.bloggo.nu/
Föreläsning i Mora
Hemma
Vi fick ett erbjudande att följa med till Jönköping i Februari och det ska vi suga på en stund. Sen får vi se.. Jag kansktittar ut en sväng i kväll om jag klippt klart filmen...
På åter seende....
hemresa
Nu sitter vi i bilen på vaäg hem efter en trevlig vistelse i Örnsköldsvik. Vi har haft en trevlig dag där uppe och börjar i skrivandets stund närma oss Härnösand. Vi satt i dag vid frukosten och pratade var på jag får syn på tidningen och upptäcker en bild på första sidan på mej och min bror. Slår upp sidan och ser en helsida om föreläsningen i går. Snacka om chock på morgon men mycket bra skrivet. Jjag måste oxå säga att jag är imponerad av att det fanns flera politiker som lyssnade i går. Dom föregår med stort föredöme måste jag säga..
Vi höres i eftermiddag...
nu går dagen mot sitt slut
Här började resan i sex timmar...
När vi kom till högakust bron så kände vi att vi närmade oss iallafall
När vi kom in vart jag lite nervös där satt 80 peroner och väntade men det gick underbart bra...
Mellan föreläsningarna åt vi en underbr middag och laddade upp inför nästa. Föreläsning nummer två filmade jag och kommer klippa ihop och lägga upp i morgon. Efter föreläsningarna vart vi ite små hungriga och avslutade kvällen med en liten promenad. Som avslutades med burger king!
Rapport från Örnsköldsvik
Nu sitter jag i Örnsköldsviks kummun och har nyss varit på en god lunch. Första föreläsningen gick kanon och vi hade 80 besökande. Jag kommer att skriva lite mer på hotellet i kväll när jag landat. Då kommer en del bilder och i morgon när jag kommer hem så ska det klippas lite i film matrialet så kommer det lite fina klipp från föreläsningen...
Vi höres senare
Måndag 05.45
Men det blir väl bättre bara jag får lite kaffe i mig. Jag har datorn med mig så jag kommer att blogga några ggr under dagen i dag har jag en känsla av... Så vi hörs under dagen...
föredrags genomgång
Två skarpa hjärnor i djup harmoni inför föreläsningen i Ö-vik
Lördag morgon
Slår upp ögonen och har världens huvudvär. Så nu är det bara till at börja bota med kaffe och lite frukost för då brukar det släppa. Idag ska jag och bror min gå igenom måndagens föreläsningar och prata igenom det lite så vi tänker lika;) Brorsan hotar alltid med något spännande han ska slänga ur sig så jag blir lite extrea nervös.
Just nu har jag suttit och spaltat upp lite stolpar som jag skulle vilja få med som T.ex LSS, skamen etc etc och jag måste säga att det är svårt att få ut allt jag tycker är viktigt för det är så mycket man vill ta upp. Vi skulle ledigt kunna prata i tre timmar men då blir det för jobbigt att lyssna. Å att prata i detta ämnet och bara ta med tunga och jobbig situationer man har varit med om är oxå för jobbigt så jag tycker själv om när vi drar in lite humor i det hela så det kan lätta upp. Men jag vet att detta blir bra i slut ändan vi har en bra grund och nu är bara att gå igenom och lägga till och ta bort till vi är nöjda!
Jaha då var det dax för fika. Här har ni en historia så länge. återkommerlite senare i dag;)
En kille gick in på pressbyrån och sa till expiditen
att han vill få sina byxor pressade.
Var på han får till svar:
-skulle de vara snart åt det där
Då svarde han:
-nej det räcker om det är klart om en vecka
