Har suttit vid datorn här en stund och tänkt! Jag satt här för en stund sen och läste Mattias inlägg (sms) för tredje gången och det han skriver är han inte ensam om att tänka. Jag har miljontals gånger tänkt tanken om att jag skulle vilja prata en sista gång med min friska pappa. Jag skulle kunna ge allt för att få göra det. Bara få berätta hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag saknar honom som frisk. Varför ska det behöva drabba någon över huvud taget.

Jag har bara suttit här vid datorn och stirrat rätt in i väggen och låtit tankarna få snurra. Det är så fruktansvärt jobbigt. Det känns som allt ska brista och allt är hopplöst. Jag hoppas bara att allt blir bra när han kommer in på växelvård. Det skrämmer mig lite för dom säger att allt brukar gå så fort när dom kommer in. Jag är rädd inombords och vill inte att allt ska gå fort. Just nu slits jag mellan mina tankar fram och tillbaka och vet inte riktigt på vilken fot jag ska stå på. Pappa måste få ett värdigt slut av livet i väntan på sista resan. Min stöttepelare i mitt liv har försvunnit och nu ska jag vara en för mina barn. Jag försöker med det så gott jag kan men ibland är det svårt när man bara har pappa och mamma i huvudet. usch vilken fredag med tankar som bara snurrar och snurrar.

Jag ska ta och gör något annat så jag kan bli lite gladare....
Ta hand om er och dom ni älskar, glöm aldrig dom ni älskar...
(vill ni läsa Mattias blogg så har ni länken här på min sida)