Jag har varit och hälsat på min pappa i dag på dagverksamheten pärlan. Han var strålande glad och stolt när jag kom. Jag blev så glad när han satt där och hadde det så bra. Jag satt där medans dom åt och små pratade med dom, vi hadde det så mysigt. Nu vet jag iallafall att han har det jätte bra på Pärlan och det gör mej mycket lugn. Det är så mycket som jag skulle vilja skriva men det är lite för tidigt att skriva om än men det kommer lite längre fram. Det har väll inte hänt så mycket mer i dag heller har haft fullt upp med allt möjligt har bl.a träffat Sören som sitter i styrelsen på demens föreningen med mej, Vi fastnade och stod och paratde länge och väl. Det känns så skönt att allt börjat lossna för mig och att jag prata mer öppet om min far. Det är ju klart att det är lättare att prata med en som sitter i en liknande sits än det är att prata med en utomståeende. Jag har så mycket ideér som jag måste gå vidare med och försöka hjälpa andra som har det svårt. Jag tycker faktiskt att alla människor ska ha rätt till ett så bra liv som möjligt och vissa kan få det mycket bättre en dom har det. Det är inget liv att vårda sin närmaste tills man själv går in i väggen. Man har faktikt rätt till hjälp. Pappa behöver nu tillsyn 24 timmar om dygnet och det måste vi se till. Det är ju klart att han inte klarar att gå på  toa eller klä sig, Han måste ha tillsyn jämt. Ska min Mamma behöva ta den smällen och jobba 24 timmar om dygnet? Okej det är klart hon får ju sova. Men tänk er själv att behöva gå upp 3-5ggr per natt och leda tillbaka pappa till sängen och tala om att det är bara att somna om för det är fortfarande natt. Sedan ska du upp nästa morgon och vara glad på jobbet. Nej det är så slut så slut.. Jag bara hoppas att hon får växelvård snart så hon kan sova en natt igenom. Usch vad jag fick skriva va mig.... Idag har det varit mycket som ville ut...

Ha det underbart och ta hand om varandra. Tala om för dom ni älskar att ni älskar dom. Alla behöver höra det....