Jag fick frågan av FK när jag fick mottaga vitsippepriset om jag hade några tips till allmänheten och vid denna stund stog skallen still. Det enda jag kom på var: skäms inte för din sjuka anhöriga men jag har ju massor med mera saker i huvudet! Så som

*Sök hjälp i tid! Det finns hjälp att få. (om ni inte vet var ni ska vända er. Hör av er till mig eller anhörigstöd!)
*Gå med i en anhörigcirkel
*Få mer information om just den sortens demens som er anhörga har drabbats av. ( Det finns mycket info om hur man ska bemöta sin anhöriga, Tips och råd som kan hjälpa mycket. Jag har själv haft mycket hjälp av allt jag lärt mig av demenssköterskan och på föreläsningar.
*Lär er om alla faser sjukdomen går igenom så inget kommer som en överaskning.
*Ta vara på alla fina stunder som ni får med er sjuke anhörig för dom kommer oxå!

Jag har lärt mig jätte mycket om just Alzheimers och bemötande mot en Alzheimerssjuk som hjälpt mig med pappa. Att ställa frågor tex. är ett sort NEJ. Prata bara i känslor för det finns kvar!
Att gå igenom detta långa sorge arbeta kommer att vara svårt och jobbigt fråga mig för jag vet men det finns ljusa stunder oxå som gör att man blir glad för stunden. Ingen kan ta ifrån mej minnet av min pappa och ingen kan någonsin säga att jag inte har älskat min pappa! Jag tror att någonstans där ute finns min friska pappa och att jag någon gång kommer att träffa honom igen!