Sitter här och njuter tyst som musen för mig själv.. Nyss hörde jag små tassande steg närma sig och min två små änglar ktår och tittar på mig med sina tindrande ögon.. Båda säger godmorgon pappa. Då kan inte livet vara annat än underbart.
Jag har bänkat dom framför barnprogrammen och dom sitter som två ljus där inne och tittar. Jag själv kan sitta en liten stund här och fundera ut vad vi ska hitta på idag.
Jag har börjat titta llite på föreläsningen i Örnsköldsvik och hur vi kommer att lägga upp den. Vi måste försöka dra ner lite på den eftersom att den är lite lång. När man väl står där och nerverna börjar släppa så kan man ju prata så länge om detta så vi måste försöka hitta dom viktigaste bitarna T.ex dom tre faserna man går igenom som anhörig och hur vi upplevt dessa. mmm mycket att fundera på.
Men som min pappa alltid sa det löser sig. Jag undrar om pappa hade varit frisk hur hade livet varit då? Han saknas så ofta i mitt liv och tankarna vandrar ofta till honom och saknaden är ju helt enorm. Jag minns när han kom hem på fredagar från jobbet då jag var liten då satt e vi alltid på bastun och så åt vi lite mat sedan gick vi ner i källaren som far och son och bastade. Vi skojbråkade alltid om vem som skulle ha störst handuk. Pappa sa alltid störst ska ha störst och jag sa nej mins ska ha störst så flinade åt varandra. Vi satt där tyst och sa inte så mycket igentligen men det var en underbar kväll och vi kunde basta i timmar. Sedan vart det tv tillsammans hela familjen med kanske en varmsmörgås och lite läsk... Jag ska säga att min pappa har get mig otroligt fina minnen under min uppväxt.

Du har varit en underbar människa tack pappa, Tack för allt!